Bebisen tjänstgör som skål-hållare medans vi tittade på Dobidoo. Men jag får lov att säga att det var inte superstadigt, så det här får vi träna mer på, bebisen och jag =)

Jag satt vid datorn och Ida kom in till mig med bedjande ögon samtidigt som hon frågade: 

"Vill ha kla, titta på Babapapa mamma?" 

Hon var alltså sugen på choklad och samtidigt titta på Barbapapa på film. Är det fredag så är det, och Ida fick förstås sitt lilla fredagsmys framför tv:n. 

Annars då? Jo, det är fredag, vilket är det enda som är bra idag känns det som. Hela helgen framför mig. En fruktansvärt välbehövlig helg med förhoppningsvis mycket vila. Hemma. Ja, jag vet att jag klagar i de flesta av de senaste inläggen, men det struntar jag i. Det är tungt, riktigt tungt vissa dagar. Och idag är en sån dag. Efter 5 dagars jobb är jag helt slut, och det tog ut sin rätt idag vid mellistid när tårarna gjorde mig sällskap. Det finns liksom inget att säga egentligen, men jag försöker verkligen lyssna på kroppen. Och då blir det så ibland, vissa dagar. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; jag önskar att vi hade tagit reda på vem det är som bor där inne i magen. Det hade känts lättare de här jobbiga dagarna att veta vem som är där inne. Mer personligt liksom. Men nu är det inte så, och jag försöker se det positiva i det också. Överraskningen. Men nej, just nu hade jag föredragit att veta. 

Nu ska Liten tröttistjej snart få välling och lägga sig med sina Barbapapavänner och sova.

Igår kväll vid 23-tiden vaknade vi av att Ida var jätteledsen. Anders gick in till henne på en gång, men hon var otröstlig. Hon hade förmodligen drömt nåt otäckt. Så han tog med henne till våran säng där hon i trygghetens närvaro somnade om igen snabbt. Sen sov både Ida och Anders bra resten av natten medans jag och de förbaskade huggande fogarna låg vakna stor del av tiden... 

Nu efter vällingen när hon skulle krypa till sängs blev hon ledsen igen, hon var rädd för att drömma sa hon. Hon kommer väl ihåg den där känslan från igår kväll. 

Lilla hjärtat, det är inte alltid lätt att vara liten. 

Idag var jag, min förskola och alla barnen med i tidningen. Vi firade nämligen att vi har fått grön flagg-certifiering. Så nu hänger våran fina fasadflagga på förskolan. Vi åt glass, och gjorde lite olika experiment med barnen. Tror att dagen var uppskattad hos barnen, för de verkade ha roligt =) 

Delar med mig av länken för er som inte har tidningen: 

http://www.dt.se/nyheter/smedjebacken/1.6199508-pa-skogsglantan-ar-de-duktiga-pa-miljo

Idag känns det precis som att jag kommer gå av på mitten. Ryggen och fogarna ger nog vika snart känns det som. Mycket stå och gå på jobbet idag vilket har tärt på min gravida kropp. Så ja, idag tycker jag synd om mig själv. Känns lite bättre iallafall när jag kan variera ställningarna, sitta, ligga, stå. Just nu är det skönt att vara hemma och sitta. Bara sitta. 

Känner på mig att vi kommer somna som klubbade sälar ikväll alla 3. Anders är trött. Jag är trött och har ont. Och Ida är också trött idag. Så det blir en fortsatt dag utan krav på nåt alls förutom mat. Men det blir enkel mat som sköter sig själv. Strips och korv eller hamburgare får det bli. Gott och enkelt - perfekt en dag som denna. 

Nu ska jag lägga mig i soffan och vila lite innan maten. 

Fick ett MMS i morse på finaste lilla Ida innan hon och pappa begav sig av till dagis. 

Ida hade sagt till pappa att hon ville ha tofs i håret, så han fick nånting att klura på. Jag måste säga att Anders lyckades väldigt bra med sin fixa-håret-prestation. 

Han MMS:ade mig den här bilden för "godkännande" innan de gick iväg. Gulligt tycker jag! Självklart var det bra, han hade lyckats riktigt bra tycker jag! =) 

Tummen upp för världens bästa pappa som fixade tofs, säger Ida! 

Söndag kväll. Det innebär att det är måndag imorn. Är jag laddad? Nej faktiskt inte om jag ska vara helt ärlig. Jag vet hur kvällarna och nätterna blir efter att jag jobbat. Det är bara jag som har facit på det. Jag och min kropp vet hur det är efter en jobbdag. 

Men imorn är det måndag och då är det bara att gilla läget och göra det som skall göras. Jobba. 

Vi rullar alltså vidare i jobb och förskolevardagen ett par veckor till, 3 för att vara exakt. Sen blir det vila för min del. Välbehövlig vila innan bebis kommer. 

Men nu får jag leva några dagar på att helgen har varit bra och att Ida har haft jättekul! (återkommer till det i ett senare inlägg när jag orkar fixa bilderna). 

Ska strax krypa till kojs, öppnar nämligen imorn så det blir att ställa väckarklockan på tidig ringning...