Anders spolade av mig med ett regn från trädgårdsslangen. Superskönt även fast det var kallt. Precis vad jag behövde!

Sen kom slangen i de små händerna i familjen.... Och de små händerna lyckades starta vattnet, med detta resultat;

Tur att det är varmt ute, annars hade pappan fått en köldchock.

Nu ska jag steka leverbiffar, för det är mitt jobb.

Nej nu får nån lov att stänga av värmen, jag står inte ut längre!! 

Jag blir irriterad. Uttråkad. Ont i magen. Lite smått illamående. Trött som en gnu. Känner mig ännu tjockare och fulare än en flodhäst. Svettas som en giraff. Ja, det är helt enkelt riktigt jobbigt att vara jag idag!! 

Men, så ligger man och tycker synd om sig själv så kommer världens sötaste 2-åring och säger "mamma", och jag får en anledning att le. Och snart därpå sparkas det inifrån magen. Och jag konstaterar än en gång att jag har det bra. Trots allt. Trots att det är jobbiga dagar ibland. Typ nu. 

Till kvällsmat idag ska jag iallafall trösta mig med leverbiffar, som jag har längtat! =)

En frestarbild av dagens kvällsmat: våfflor, grädde å nyplockade hallon. Det var riktigt gott kan jag lova! :-)

Redan augusti. Andra dagen till och med. Hann nog inte med att fatta att det var augusti redan igår... 

Augusti. Det innebär ju att jag ska jobba på måndag. Semestern är redan slut. Jag och magen är inte särskilt taggade för jobb om jag ska vara ärlig, men det får lov att gå.  Tungt kommer det garanterat att bli så jag hoppas  på ett glädjande besked från Försäkringskassan snart. Så att jag vet hur min närmsta framtid kommer att se ut. Det vore najs. Håller alla tummar jag har för att Försäkringskassan beviljar min ansökan om havandeskapspenning/graviditetspenning. Annars kommer det bli en fruktansvärt tung höst... 

Ida gjorde en tapper insats att vattna äpplena så att de växer och blir mogna snart. 

Tanken var ju iallafall god även om det blev liiiiite tokigt ställe vattnet hamnade på. Lilla hjärtat! 

Idag har jag vandrat omkring i en djungel, en djungel av barnvagnar av olika slag. På internet och via telefon. 

Jag har förstås haft sällskap på min vandring. Sällskapet bestod av min beslutsångest. Förstås.

Det var många frågetecken som skulle rätas ut. Några är besvarade, några är kvar. 

Kan iallafall sammanfatta dagen med att det finns många utvägar i en barnvagnsdjungel!