Är faktiskt imponerad av mig själv idag. Eller inte av mig själv egentligen, utan av min ork. Hade faktiskt ork att göra nåt kul med Ida idag efter dagis. Vi bakade bröd. Det är ett tecken på att jag har sovit bättre i natt, och jag känner mig piggare. Eller iallafall kände mig piggare, nu efter baket blev jag trött igen. Men det var det värt, vi har haft en trevlig brödbakareftermiddag. 

Googlade fram ett recept på limpa, för det är enkelt och bra tänkte jag för då behöver man inte baka ut så många olika. 

Ida var förstås med i varenda litet moment som kunde göras.  

Finaste lilla bagaren naggar brödet med en gaffel. Jag visade på den innersta och sen fick hon göra de andra två. Hon var jättestolt när hon hade gjort "monster" (mönster) på dem =)

Det trista var jäsningen tyckte Ida, för då kunde man ju inte göra nåt annat än att vänta. Tur att det finns böcker så man kan läsa lite under tiden. 

Å så resultatet: 

3 gyllenbruna limpor. 

Å vi lyckades tajma brödbaket så att det precis vart klart tills pappan i huset kom hem från jobbet. Han möttes i trappen upp av nygräddat bröd. Och du kan ju tro att han blev förvånad med tanke på att min ork har legat på noll alla andra dagar. Idag var den inte på noll och då tog jag och Ida tillfället i akt att göra nåt nyttigt! =)

Ida och Anders är ute och cyklar lite nu, för det var Idas önskning när jag frågade vad hon ville göra under andra jäsningen. Men nej, det gick ju inte då.... Nu är de ute och får lite luft på näsan, ska nog gå ut och göra dem sällskap några minuter innan det är dags att börja med kvällsmaten. 

PS; brödet smakade bra, har nämligen varit där å nallat lite =)

Ibland förstår jag inte hur folk tänker, OM folk ens tänker innan de häver ur sig vissa saker.

Vissa tänker inte på att vissa saker kan skada och göra personen i fråga orolig. Väldigt orolig, många gånger i onödan. 

Ja jag vet, det blev ett kryptiskt inlägg, men jag var bara tvungen att skriva av mig lite. Bara lite. För det irriterar mig att vissa pratar först och tänker sen. Det här fenomenet eller vad man ska kalla det, kommer aldrig att försvinna, men när det handlar om folk i min närhet så blir jag irriterad och kan inte riktigt låta bli att skriva några rader...