Nu har Måns passerat 3 månader och det innebär ju att det var dags för de första vaccinationssprutorna. Jag ville dock vänta med dem tills efter dopet så så fick det bli. 

Idag var det dags. Men först lite vägning och mätning. Han är alltså drygt 3,5 månader och väger 6450 g och är 63 cm. En alldeles perfekt kille! =)

Och så var det ju dags för sticken. Första benet gick bra, han gnällde lite och protesterade lite. Lite ledsen blev han. Men det gick över jättesnabbt. Han log till och med mot sköterskan ganska direkt efter. Men sen var det ju tyvärr inte klart än utan det var dags för en andra spruta i andra låret. Den gjorde ondare för Måns blev jätteledsen. Men det gick över ganska snabbt det också så fort han fick komma upp till mamma. Mamman som förstås tycker att det är jobbigt att se sitt barn så ledset, och man går sönder lite grann när det hugger i mammahjärtat. Tur att det går över snabbt iallafall. 

Efteråt var han jättetrött, sov hela förmiddagen och lite till så jag passade på att uträtta lite ärenden och äta lunch helt själv. Men sen var det dags för herrn att göra ett restaurangbesök innan vi skulle hämta storasyster på dagis. 

Jag hoppas att Måns klarar sprutorna bättre än Ida, alltså att han slipper bli så påverkad av dem efteråt. Ida fick alltid hög feber, men det hoppas jag att Måns slipper. 

Nu sover han igen. Det tar på krafterna att få spruta <3

 

Lotta

31 januari 2014 09:03

Duktig liten kille!!!
Gick det bra senare under dagen? Slapp han hög feber?

Louise Bertilsson

1 februari 2014 15:47

Ja han var jätteduktig! =)
Han slapp den höga febern, men han var inte riktigt feberfri. Men han har klarat det bra tycker jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...