Vissa lämnar tydliga spår efter sig och kan därmed inte dölja vem som är orsaken till eländet. Eller kraschen, rättare sagt. 

En napp. 

Hmmm.... vem är den skyldiga?!

I 2 sekunder var Måns och Ida själva i hennes rum och lekte medans jag pratade med Samuel i telefon. Helt plötsligt hörde jag en krasch, en smäll som inte lät som en leksak som föll i golvet. Jag var förstås blixtsnabb, och i ett helt annat rum än var de var nyss fick jag se detta. 

Och lutad mot tv-bänken stod förövaren. Måns. 

Battingen har varit framme och utforskat lite VÄL mycket den här gången. Min ljuslykta pallade inte trycket av battingens små nyfikna händer. Tur att han inte gjorde sig illa iallafall. 

Älskade lilla klåfingriga batting, hur 17 kan du vara så snabb?! <3

Nu sover han och laddar om så han orkar busa sen igen =)

Vi gick ut i det härliga höstvädret medan Måns skulle sova.

En liten skogspromenad för att leta svamp och sen gunga i lekparken för att sedan avsluta med att skriva i sanden och gå balansgång.

En superbra utestund med andra ord.

Ida simmar i skogen! 

Och svamp hittade vi... men...

...tyvärr ingen ätbar svamp. Men Ida var glad ändå =)

Gunga högt är ju såå kul!

Det är svårt att gå balansgång, men skam den som ger sig.   

Utan att överdriva är det obeskrivligt skönt ute. Det är jätteskönt luft, varmt i solen och ja, alldeles perfekt höstväder. Frisk luft varje dag mår man bra av, och  nu har vi varit inne i några dagar så vi behövde komma ut. Förkylningen är bättre hos alla familjemedlemmar, så vi ville ut. Ut i friska luften. Det gör alla gott.