Promenad till dagis i morse. 

Superskönt väder. 

Efter att Ida var lämnad och vi skulle gå för att möta Sofie och Milas upptäckte jag att filten som Måns brukar ha som snutte var borta. Jag letade överallt. Men den fanns inte. Jag la Måns ändå och han fick gosa med min buff som jag hade runt halsen. Under hela promenaden med Sofie och Milas var det svårt att koppla ifrån den där filten från hjärnan. Hade jag tappat den? Hade jag glömt den hemma? Tagit ur den ur vagnen utan att tänka på det? 

Trots filttankarna hade vi en superbra promenad. Superskönt! Och jag njöt av att se höstens alla fina färger. 

Älskade höst!

För säkerhets skull gick vi samma väg som jag gick till dagis för att se om filten fanns där. Och ja, mycket riktigt. Långt upp i backen, på grusvägen, nästan hemma vid oss låg den. Tack och lov. 

Jag kände ju på mig att filten var med när vi gick, men man blir osäker när man inte längre hittar den. Men där låg den alltså och väntade på att vi skulle plocka upp den igen. Måns blev glad när han såg den, och han började gosa med den på en gång. Små, men betydelsefulla saker för Liten kille.