Idag är en sån där dag jag helst skulle velat slippa. Radera. Sudda ut. Eller så jag borde sitta i en liten stuga mitt ute i ingenstans och bara vara. Inte prata med nån, inte bli irriterad på nåt (fast då skulle jag säkert bli irriterad på det istället). Mitt tålamod är nere på noll idag, eller kanske till och med under nollan, på minusstrecket.

Jag ber om ursäkt till Anders och Ida för att jag är som jag är idag. Ber om ursäkt igen. Men jag hoppas att ni (läs; Anders) förstår. Jag gör det inte med flit, det bara blir. Och det är inte personligt egentligen, men det låter nog som det när jag irriteras på nånting. Det är iallafall inte min mening.  

Men jag tror nog att Anders förstår innerst inne även fast det är jobbigt att dras med en lättirriterad fru. Han viskar till Ida att hon ska gå och krama mamman, för han vet att jag behöver det. Han vet att jag behöver det, en kram, mest av allt, när jag är som mest irriterad för då smälter jag lite och blir lite lugnare. Gladare. För en stund. Sen vänder det igen av minsta lilla småsak. Men man får försöka härda ut. För vi vet ju alla att det går över! =)

Tack för att du/ni står ut med mig såna här dagar! <3

 

Sofi

27 januari 2013 19:19

kram
vi alla har såna dagar
har mina ofta just nu för Malte är ett monster

 

mamma mu

28 januari 2013 17:22

Är det hormonerna som är i farten och krånglar månne??? Det är tur du har Anders och Ida som kan muntra upp dig en smula. Och så har du mig också!!

Louise Bertilsson

28 januari 2013 19:32

Mmm, de där "roliga" tjej-hormonerna man har en gång i månaden var i farten. Idag är det bättre som tur är! =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...