Tisdag den 19:e februari. En helt vanlig dag för de flesta, men inte för oss. Det är nämligen våran bröllopsdag.

Det är 2 år sedan vi gifte oss. 2 år sedan jag var vackrare än vackrast - jag var brud. 2 år sedan vi fick samma efternamn. 2 år sen vi sa ja till varann i kyrkan och lovade varandra livslång kärlek och trohet. Vårt livs viktigaste "Ja", och jag ångrar inte en sekund. Jag har verkligen hittat mannen i mitt liv.

Och trots att det bara är tisdag idag har vi köpt kvällsmat, och vi ska snart frossa lite chokladhjärtan i soffan. Jag fick även en jättefin stor och spräcklig orkidé som gjorde sig superbra i fönstret i datarummet. Tack bästa!! Du vet precis vad din fru vill ha <3

Massa kärlek till min älskling, idag och alla andra dagar!!

Men allting har förstås en baksidan, som vanligt. Den här dagen för 2 år sedan var ju även dagen då jag fick vinterkräksjukan. Lika som jag aldrig kommer att glömma våran bröllopsdag kommer jag heller inte att glömma hur den slutade. Men jag är evigt tacksam att jag klarade kyrkan så bra, och att jag inte blev sjuk förrän på mitten av tillställningen i församlingshemmet efter själva vigselakten i kyrkan. Man får ju lov att se det positiva i eländet som jag tyckte att det var på kvällen på våran bröllopsdag för 2 år sedan. Anders brukar skojsa till det och säga; i nöd och lust var det, och vi började med nöd ;)

 

mamma mu

20 februari 2013 09:35

Hoppas ni hade en bra dag!!! Trots uppvaknandet.

Louise Bertilsson

20 februari 2013 15:44

Ja, det var en bra dag. Inget jättespeciellt, men ändå något lite extra. Vi har ju varann och det är huvudsaken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...