Tittade nyss på inlägget jag skrev för exakt ett år sedan, där jag blickar tillbaka på bröllopet. 

Jag insåg en sak redan på första kortet; jag saknar mitt hår. Jag saknar mitt LÅNGA hår!! Kom tillbaka!! Väx snabbare!! Ja, jag håller på å sparar, men när man vill att det ska växa fort så går det i snigelfart... Så jag får trösta mig med Anders ord "om några år är det långt ska du se".. Han har förstås rätt, men det var inte riktigt det jag ville höra. Några år känns som hundra år när man sparar håret. Men det finns tyvärr inget annat alternativ än att just vänta... så det är det jag gör, väntar på att få tillbaka mitt långa hår som jag saknar varje dag. 

Tisdag den 19:e februari. En helt vanlig dag för de flesta, men inte för oss. Det är nämligen våran bröllopsdag.

Det är 2 år sedan vi gifte oss. 2 år sedan jag var vackrare än vackrast - jag var brud. 2 år sedan vi fick samma efternamn. 2 år sen vi sa ja till varann i kyrkan och lovade varandra livslång kärlek och trohet. Vårt livs viktigaste "Ja", och jag ångrar inte en sekund. Jag har verkligen hittat mannen i mitt liv.

Och trots att det bara är tisdag idag har vi köpt kvällsmat, och vi ska snart frossa lite chokladhjärtan i soffan. Jag fick även en jättefin stor och spräcklig orkidé som gjorde sig superbra i fönstret i datarummet. Tack bästa!! Du vet precis vad din fru vill ha <3

Massa kärlek till min älskling, idag och alla andra dagar!!

Men allting har förstås en baksidan, som vanligt. Den här dagen för 2 år sedan var ju även dagen då jag fick vinterkräksjukan. Lika som jag aldrig kommer att glömma våran bröllopsdag kommer jag heller inte att glömma hur den slutade. Men jag är evigt tacksam att jag klarade kyrkan så bra, och att jag inte blev sjuk förrän på mitten av tillställningen i församlingshemmet efter själva vigselakten i kyrkan. Man får ju lov att se det positiva i eländet som jag tyckte att det var på kvällen på våran bröllopsdag för 2 år sedan. Anders brukar skojsa till det och säga; i nöd och lust var det, och vi började med nöd ;)

Öppnade på jobbet i morse. Jag hade ställt klockan på ringning som vanligt, allt som kunde förberedas var förberett. 

Men det gick inte riktigt som planerat..

Klockan 05.55 vaknade jag. Kollade på klockan och var fruktansvärt förvirrad. Jag väckte Anders och frågade "borde jag ha gått upp?" samtidigt som jag visade honom klockan. Ja fick jag till svar. 

Så med raketfart skyndade jag mig att skicka ett sms till ena jobbarkompisen om att jag skulle bli lite sen. Och sen var det bara att göra sig klar för avfärd mot jobbet. 

Ingen superbra start på dagen med andra ord... men resten har varit bra iallafall =)