Fick ett oväntat sms på fredagen kväll den 7/2. Ett väldigt oväntat sms. Men ett väldigt glatt sms med en superglad nyhet. Men snacka om att jag blev paff! Jag visste ju att sm:et skulle komma nångång, men inte redan. Väldigt paff blev jag, för det var ju bara v.36+6, men har bebis bestämt sig för att komma ut så är det bara att hänga på. Huvudsaken är att alla mår bra, och det gör de. "Färdig" var han också med sina 3420 g och 49 cm. Lilla gubben. Du skulle bara veta hur efterlängtad du är!! 

Jag var tvungen att läsa sms:et flera gånger, och titta vem det kom ifrån och kolla på bilden flera gånger innan jag förstod vad det stod. Jag blev så obeskrivligt glad för eran skull. Rörd, så till slut kunde jag inte läsa för allt blev grumligt....lycka, för eran skull. Jag vet ju precis vad ni gått igenom och hur lyckliga ni är nu. Det är ju trots allt bara 3,5 månader sen vi var på BB med våran lilla Måns <3

Så nu hälsar jag och min familj  lilla Walter välkommen till världen!

Du är verkligen efterlängtad, och jag längtar såå mycket efter att få träffa dig och din mamma och pappa.

Massa massa grattiskramar till Anna och Samuel som nyss blivit föräldrar!! Njut nu av eran lilla bebis, för vips säger det och så är han inte så liten längre. De växer ju fruktansvärt fort i början de små liven....

Du vet vart jag, och Anders, finns om du, eller Samuel, vill prata eller fråga nåt om vadsom helst. Vi är bara ett telefonsamtal bort!! 

GRATTIS än en gång!!! Nu är ni 3 i familjen, den största omställningen ever, men efter ett tag känns det naturligt och det känns som att det alltid varit så. Det är häftigt hur ens liv och pioriteringar ändras över en natt när Liten föds. Att man själv inte är prio längre (ja, man kommer på sig med att varken ha ätit eller duschat på länge) utan från och med nu gör man allt för det lilla livets bästa. Sin skatt. Sitt allt! Man själv hamnar längre och längre ner på prio-listan, men de personerna som ligger över är värt allt, så man gör det utan att ifrågasätta. 

Det kommer vara skitjobbigt stundtals (speciellt nu i början när man inte riktigt känner den nya familjemedlemmen och hur han fungerar) och ni kommer säkerligen tänka och fråga varför många gånger. Det är samtidigt såå värt allt det jobbiga och alla motgångar man tycker att man möts av och måste kämpa sig igenom. Det är såååå värt det när han börja fästa blicken och fokusera, när man upptäcker att han faktiskt tittar PÅ dig, när det första jollret kommer, första leendet, första gången han sitter, första stegen, första gången han kallar er för de bästa orden i världen "mamma" och "pappa", ja till och med första tåren när han är fruktansvärt ledsen är häftigt att uppleva. Det är så underbart att ni också får uppleva det nu, att ni också blivit föräldrar. Att ni har fått en egen liten son att följa genom livet; genom alla utvecklingsfaser, trotsåldrar och framsteg. 

Så vad ni än gör nu, njut av eran lilla Walter, så hoppas jag att vi ses snart!! Vill ju träffa herren som sparkade på mig genom din mage Anna. Vill se vem den lilla filuren är =) Som jag längtar!! 

Förresten, om ni kommer på ett sätt att spara bebisdoften i en burk så dela gärna med er, för jag har klurat på det ända sen Ida föddes men har tyvärr ingen bra idé om hur det ska gå till... ;)

PS; telefonsamtalet jag väntade på för lite drygt en vecka sen var förstås från Anna, världens bästa Anna som jag nu välkomnar i mamma-klubben =)

 

mamma mu

15 februari 2014 17:30

Jag måste få säga GRATTIS til lilla Walter! Njut av tiden ni har tillsammans, den kommer inte i repris!! Hoppas att det kommer tillfälle då jag också kan få träffa Walter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...