En klapp på axeln, eller ett hejarop "bra jobbat" kan betyda så mycket. 

Nu klappar jag mig själv på axeln och säger bra jobbat, för det var bannemej bra jobbat =)

Egentligen inget speciellt, men när man länge har tänkt tanken på att ta tag i rummet nere som ser ut som ett bombnedslag, men man inte har fått tummen ur att börja, och helt oplanerat tar tag i saken idag och GÖR FÄRDIGT! Vissa saker med hjälp av mannen (och följeslagaren Ida) så blev det klart. Nu är det inget bombnedslag längre och det känns sååå bra!! Inte speciellt lång tid tog det heller när man väl började, men ändå är vissa saker supersvåra att ta tag i. 

Misstänker att lusten helt plötsligt kom till mig pga hall-projektet, att jag vill få ordning nere. 

Nu återstår att bygga ihop en byrå, slänga vissa saker på Humbo och några saker väntar på nya ägare. Men allt är ihopplockat och på sin plats, så då är jag nöjd =)

Nu knorrar herren i vagnen, måste kollas!