Idag firar jag och Anders bröllopsdag. 

Tänk att det redan gått 3 år.

3 år sedan förlovningsringen fick en kompis. En kompis på fingret som glittrar än mer.

Dagen firas inte nå speciellt eftersom Ida är sjuk. Men lite choklad i soffan blir det nog ikväll när vi kollar på film. Och så fick jag den här fina röda rosen av min man <3

Vi har varann, och det är det viktiga. Vi 2 och barnen <3

Störst av allt är kärleken. Vad vore jag utan min familj? Och jag och Anders är byggstenarna för våran familj, det betyder såå mycket att det är vi. Jag är lycklig med dig! 

Ofta har jag koll på saker och ting, med i matchen, men ibland är jag helt ute. Jag måste erkänna att jag nyligen upptäckt Skype (videosamtal via plattan, dator, mobil för dig som inte vet vad det är).

Jag laddade ner det till plattan efter att ha fått det rekommenderat av Anna och Samuel. Och sen ringde jag upp dem för att se så att det funkade. 

Så nu kan jag ju säga att jag nästan har sett Walter live!! =) Nästan genom hela vårt samtal låg han på mammas mage och sov så rofyllt. Sen när Måns blev otålig och började höja rösten började Walter röra på sig och knorra lite. Det var väl klart att han också hörde det som alla andra hörde eftersom det var telefonsamtal fast med bild. 

Det kändes på nåt sätt konstigt att inte hålla nåt vid örat när man pratade, och samtidigt se vad som händer hos den andra på bild. Häftigt, konstigt och smart på samma gång!! Ida tyckte också att det var konstigt att prata utan nåt vid örat, för varje gång hon skulle säga nåt så böjde hon sig framåt mot plattan så att Anna skulle höra vad hon sa. 

Måns verkade tycka att det var intressant att Skypa, för han kollade på bilden som hela tiden rörde sig =)

En gammal uppfinning för många, men helt ny för mig. Nån gång måste ju vara den första. Har inte riktigt haft anledning att skaffa det tidigare, men nuså har jag ju det. Walter.