Alltså det där panikartade skriket är verkligen hjärtskärande. 

Måns vaknade och gallskrek i panik. Det tog en liten stund innan vi hade lyckats väcka honom, innan vi fick kontakt med honom. Han sov, men var fruktansvärt ledsen. Obeskrivligt ledsen. När han är så ledsen är det svårt att få kontakt på en gång. För varje sekund som han skriker så där hemskt ledset känns som flera knivhugg i hjärtat. 

Undrar vad som hände egentligen, drömmar kanske? Febern som spökade? Ont i magen? 

Oavsett orsak, så är det jättejobbigt när man inte kan trösta. När man inte räcker till. När man inte förstår. När man inte vet vad som hjälper bäst. Vi provade oss fram. Pratade med honom, försökte förvilla honom med nåt annat, erbjöd vatten, masserade magen, pussar och kramar, bära, vyssa, sätta sig, stå upp, gå ut. Ja allt provades. Till slut så, tack och lov, kom han till ro igen och kunde somna om. Och en sten släppte från mitt hjärta. 

Älskade lilla Måns <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...