Alltså det där panikartade skriket är verkligen hjärtskärande. 

Måns vaknade och gallskrek i panik. Det tog en liten stund innan vi hade lyckats väcka honom, innan vi fick kontakt med honom. Han sov, men var fruktansvärt ledsen. Obeskrivligt ledsen. När han är så ledsen är det svårt att få kontakt på en gång. För varje sekund som han skriker så där hemskt ledset känns som flera knivhugg i hjärtat. 

Undrar vad som hände egentligen, drömmar kanske? Febern som spökade? Ont i magen? 

Oavsett orsak, så är det jättejobbigt när man inte kan trösta. När man inte räcker till. När man inte förstår. När man inte vet vad som hjälper bäst. Vi provade oss fram. Pratade med honom, försökte förvilla honom med nåt annat, erbjöd vatten, masserade magen, pussar och kramar, bära, vyssa, sätta sig, stå upp, gå ut. Ja allt provades. Till slut så, tack och lov, kom han till ro igen och kunde somna om. Och en sten släppte från mitt hjärta. 

Älskade lilla Måns <3

Supp. Välling. Och sängen.

De 3 åtgärderna som vidtogs för att krya på liten sötnos som har 39.5 graders feber.

Tidigare idag har han inte haft speciellt mycket aptit. Men nu drack han iallafall nästan upp vällingen. Det är skönt att veta att han fått i sig nånting mer än majskrokar, rån och mellis idag. Och vatten. Det är tur att han är så duktig på att dricka vatten. Det är ju trots allt det viktigaste när man är sjuk.

Nu ser det ut så här i spjälis;

Trött kille. Febern tar på krafterna.

Nu hoppas vi att lillebror blir frisk snart. Vi vill gärna ha en frisk avslutning på sommarlovet.

Vilket sammanträffande. Några minuter efter att jag publicerade förra inlägget så började det regna. 

Håller verkligen tummarna för att det även regnar där det brinner!! Där om nånstans behövs vatten. Mycket vatten. 

Eld. Man ska ha stor respekt för eld. Det har jag. Och det kan jag garantera att fler har, speciellt med tanke på den ofattbart stora branden som pågår just nu. Överallt kan man läsa om den och se bilder därifrån. Det är inte alls konstigt, för det är en stor "nyhet" som berör många. Väldigt många. På ett eller annat sätt. 

Det är hemskt vad folk får stå ut med. Hemska tanke att behöva överge sitt hem. Sin borg. Lider med dem som tvingats göra det. Fly. 

För några dagar sen klagade vi på att det luktade så himla mycket rök här när vi öppnade dörrarna. Vi tvingades vara inne med stängda dörrar och fönster. Nu har vi ett helt annat perspektiv på saker och ting. Nu när branden sprider sig. Och det regnar aska över bilar, och annan egendom. Hus brinner ner. Folk tvingas fly sina hem utan förvarning. Från den ena sekunden till den andra så förändras deras liv. 

Vi har klarat oss lindrigt ändå.

Det är hemskt vad naturen kan ställa till med. 

Om jag kunde trolla hade jag lätt trollat fram massa regn. Regn behövs minst sagt nu, eller nyss rättare sagt!!