Ungefär kl 02 i natt gick larmet. Måns-larmet. Han skrek i högan sky, han var otröstlig. Så pappan gjorde en insats, och det var som att trycka på en knapp för han tystnade direkt han kom upp till pappa. Han somnade om på 2 röda sekunder i pappas famn, men skrek lika mycket när han lades tillbaka i spjälis. Efter några tappra försök insåg vi att det enda som skulle hjälpa var att bebis skulle få sova vid pappa. Så Anders la sig med skruttis bredvid sig. Pappan somnade snabbt, men Måns låg vaken och kikade. Nöjd, för nu hade han ju pappa bredvid sig på ena sidan och mamma på andra sidan. Till slut orkade han inte hålla världens finaste ögon öppna längre utan somnade även han. I sömnen rullade han över till mig, och det var så vi vaknade kl 7. 

Jag tror visst bestämt att Måns saknade sin pappa som gjorde första arbetsdagen igår. Och som med allt annat bearbetar barn saker och händerlser i sömnen, och han behövde nog sin pappa för att vara riktigt trygg.

Måns har blivit en riktig liten pappa-kille. Han blir ledsen direkt pappa reser sig från matbordet och ska hämta nånting några meter bort. Han börjar förstå att man går iväg. 

Lilla <3

Det är inte så lätt att vara liten alla gånger. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...