Barn är logiska, att man aldrig lär sig det. 

Här är våran konversation alldeles nyss när Måns kryper runt på golvet och Ida säger: 

Ida: "Mamma, Måns har ett blomblad":
Jag: "Vart har han fått det ifrån?"
Ida: "Från en blomma".

Såklart!!

Men jag menade ju VILKEN blomma han fått det ifrån.... Kan liksom inte låta bli att le. HAHA!

För 1 år sedan hade jag värkar.

Och nu har jag världens finaste lilla kille som sover nära mig. Han söker mycket närhet just nu. Å jag finns där för honom.

God natt.

1-årsdagen är i faggorna, vilket innebär kalas, tårta och paket förstås. Men också nya siffror. 

Ida valde en morgonpromenad, så vi gick till BVC i morse, alla 3. En trevlig promenad när man får tillfälle att småprata och kika på världen. 

Måns nya siffror är 76 cm och 9785 g. Allt ser bra ut, men han har inte ökat så mycket i vikt sen sist. Men han har börjat röra sig mycket mer nu också och så länge han går upp i vikt så är det okej. Och än en gång, man ser ju på honom att han mår prima. 

Jag har läst nånstans att när barnet är ett år ska man kunna dela vikten på 3 och få födelsevikten. Kul med såna där grejer, men i Måns fall stämmer det inte riktigt. Det felar 955 g. Stämmer det på ditt barn? Är födelsevikten 3 gånger så mycket som vikten vid 1 år? 

Ida ville också vägas och mätas när hon var med, så hennes nya siffror är 101 cm och 15800 g. 

Sen knatade vi hem uppför backen igen. Tungt tyckte Ida, men hon är duktig att gå. Vi fick ta korta delmål efter vägen och till slut kom vi till slutmålet. Hem. Måns somnade som planerat i vagnen på vägen hem så han fick stå ute och sova klart innan det var dags för lite förmiddagsmellis och besök.  

Har varit på trevligt föräldramöte på Idas förskola. Lyssnade först på en "föreläsning" om den superviktiga föräldrarollen. Tänkvärt på många sätt, men också alltid bra att få bekräftat att man gör rätt, och en hel del som gror vidare i hjärnan även efteråt. Sånt är alltid bra. Frön. 

Efter det gemensamma var det samling på vardera adelning. Lite fika, info och allmänt trevligt. 

Det är förvånande att det är så få föräldrar som visar intresse för att komma på föräldramöte, lika nu idag och även lika på mitt jobb på de föräldramöten jag hållt i på min avdelning.

Javisst, det mesta av infon sker dagligen när man lämnar och hämtar sitt barn. Men ändå. Det är på ett annat sätt. Annan info som man vill ska komma ut till alla föräldrar samtidigt, så att alla har hört samma. Men tyvärr så är det inte så många som kommer, och de som allra mest behöver höra infon kommer ännu mer sällan. Sånt kommer man aldrig komma ifrån, men ändå. 

När jag kom hem sov båda barnen och jag satte på mig pujje och kröp upp i soffan under en filt. 

Pappersmästaren har berättat hur Måns framtidsplaner ser ut. Han ska bli fönstermästare säger hon. 

Det återstår att se vad det innebär =)

Igår kväll när vi åt mat berättade Ida om sina framtidsplaner, vad hon ska jobba med när hon blir stor. 

"Mamma, pappa. Vet ni vad jag ska bli när jag blir stor?"

Nej det visste vi förstås inte. 

"Jag ska bli pappersmästare" berättade hon glatt. 

Jaha? Å vad är det?!

Haha!

Det är kul med barn och deras tankar =)

Idag är det min dag. Bara min dag. Min födelsedag. 

Tänk att det är 30 år sedan jag föddes. 30 år sen jag var så där pytteliten och söt som en nyfödd bebis är, haha =) 2910 g och 49 cm var jag. Sååå liten! Jag vet, för Ida var ju lika liten när hon var som minst. Och jag kan tänka mig in i hur mamma och pappa kände då, för 30 år sedan, när jag föddes. Stoltheten. Glädjen. Och samtidigt hur ni pustade ut efter att ha klarat av det. 30 år sen. Mamma, kan du tänka dig det? Att föda barn är ju bland det häftigaste man kan göra! Ja, det är förstås jättejobbigt och gör fruktansvärt ont, men samtidigt så är det såå häftigt. Att man klarar det liksom. Och idag är dagen för 30 år sedan som mina föräldrar blev just föräldrar. Häftigt att det gått hela 30 år sen. Redan liksom. 

Det har hänt mycket på 30 år. Det är ju hur lång tid som helst, men ändå går det fort. 

30. Det är bara en siffra. Allt beror ju på vad man gör det till och hur man känner sig. 

Jag har fått väldigt många grattis-hälsningar, både på telefon, Skype och på Facebook. Det är förstås jättekul! Tusen tack alla ni som kom ihåg mig på min dag. Det värmer!! <3

Jag tackar världens bästa familj för den superbraiga 30-årspresenten jag fick av dem idag. Superfin!! =) 

Det här lilla brevet mötte mig på köksbordet i morse när jag vaknade:

"Puss och Hoj" var väldigt passande med tanke på att presenten var en ny cykel. Så fin! 

Jag fick som sagt hämta min present hos Claesons cykel här i Smedjebacken. Jag cyklade hem på den och det kändes kungligt bra =)

Passade på att ta en bild på det numera nakna höstträdet när jag ändå passerade: 

Nu ser jag faktiskt fram emot, att tillsammans med nya cykeln, trampa till och från jobbet om några veckor =)

Till helgen blir det mer firande, då blir det dubbelkalas x2. Det ser jag fram emot jättemycket! Då blir jag firad på riktigt, ännu mer.