Vi, 13 år idag. Tänk vad mycket vi gjort på 13 år. Hihi.

Älskar dig Anders! Världens bästa man. Min. Bara min.

<3

Natt var precis vad det var. 

Men bättre än föregående natt så man får väl vara nöjd antar jag ;)

Måns har sovit oroligt, precis som väntat. Men han har kommit till ro ordentligt ganska många gånger, och då har han lyckats sova utan att låta =)

Men. Det stora Men:et är att han har fått värsta hostan. Och den har stört honom oerhört mycket stundtals, + att han har garanterat tyckt att det var läskigt att hosta så mycket för han har blivit ledsen. Han har varit vaken några gånger så vi kunde passa på att göra rent hans näsa. 

En gång spydde han massa slem när han var vaken, och då blev han förstås ledsen för han tyckte att det var otäckt. 

Men jag måste säga att han är superduktig på att somna om. Liggandes bredvid mig i sängen somnade han om helt själv när hostan lagt sig och näsan var rengjord. 

Det gäller att se det positiva i eländet. 

Just nu är pappa och Ida till Willys och jag ska lägga Måns för lite förmiddagssovning. Han har en hel del sömn att ta igen, våran lilla prins <3

Med en armbåge i halsen och en fot i magen säger jag natt. God natt känns lite för optimistiskt faktiskt, så jag nöjer med mig hälften ;)

Känner på mig att natten kommer att likna gårdagens natt, men jag kan ju alltid hoppas på en förbättring. Verkar dock inte så ljust eftersom Måns har fått värsta hostan nu också..... 

BLÄ! 

Idag provar jag på livet som förkyld zombie-mamma med 2 förkylda zombie-barn. 

Ida är hostig, snorig och gnällig. Ingenting är bra. Hon har nog fruktansvärt tråkigt, och jag förstår henne. Efter mer än en veckas förkylning med allt vad det innebar så har man ju minst sagt börjat lessna. Jag förstår henne, men det är ändå riktigt påfrestande och jobbigt. 

Måns har haft en supertuff natt. Jag också eftersom jag har varit vaken större delen av natten för att försöka lugna Måns. Han har legat vid mig, men ingenting har hjälpt, har verkligen försökt allt som står i min makt för att få honom att komma till ro och sova. Han sov visserligen större delen av natten, men väldigt oroligt. Gnällde och skrek i sömnen i stort sett hela tiden, och då är det omöjligt för mig att sova. 

Så idag är jag en zombie. Trött är bara förnamnet. 

Ser inte fram emot natten ikväll, för jag känner på mig att det blir likadant igen. Måns är ju fortfarande snorig liksom, men vad 17 ska jag göra för att hjälpa honom? Jag känner att jag har gjort allt jag kan, jag finns där för honom, vänder rätt honom, lägger huvudet högt, lägger mig nära och myser kind mot kind, vänder honom mot mig, vänder honom från mig, lägger honom på andra sidan, byter sida igen, längre upp i sängen, längre ner, tar bort täcket, tar på täcket, ger honom nappen, ger honom snuttis, gör det mysigt, tar upp honom, vaggar, vyssjar. Allt man kan tänka sig. Jag har till och med provat att lägga honom med huvudet på mina ben. Allt funkar. För en stund. För några minuter, sen är det samma gnäll och oroliga sömn igen. Det som dock funkade lite längre tid var att lägga hans huvud på mina ben, då sov han en liten stund längre och jag fick chansen att slumra till jag också. Men det är svårt när man hela tiden ligger på helspänn eftersom övriga familjen ska få sova. 

Jag vet att det är precis lika jobbigt för Måns som det är för mig, det är säkert ännu jobbigare för Måns eftersom det är han som mår som han mår och gör att han reagerar som han gör. Och det är ju liksom också en anledning till att jag vill försöka lösa problemet. Jag hoppas att förkylningen ger med sig snart och att vi får tillbaka våra vanliga nätter. Det här zombie-livet gillas inte! 

När jag fixade med maten stod barnen och tittade på regnet.

Stor och Liten. Gulligt tycker jag.

Mina gobitar.

Måns har feber. 39.3 när han la sig för natten. Supp, välling och god natt. Somnade som en stock, helt slut. Sover dock oroligt så han gnäller och gnyr i sömnen. Det går några timmar, sen vill ha sovmysa med mamma <3

Ida har ingen feber, men är helt slut. Iallafall på dagen då hon sov efter lunch....eller ja, lunch kanske man inte kan kalla det i hennes fall, om man nu inte ser några salta kex som lunch, men med noll aptit så är det bättre att hon petar i sig det hon vill ha än att hon inte äter alls. Dricker gör hon iallafall och det är ju trots allt huvudsaken. Hon har en förfärligt dryg hosta som har stört henne hela natten och den gör henne trött. Så idag stupade hon medans Måns också sov på dagen. På kvällen blev Ida mycket piggare, det var som att trycka på en knapp. Hon var lite sugen på mat, så lite åt hon iallafall. Hon fick välja så det fick bli pommes till kycklingen. Gott! Det känns som att hon är sugen på salt med tanke på matvalet när hon fått välja idag (salta kex och pommes med lite salt på). 

Nu när det verkar ha vänt för Ida så är det fruktansvärt uppkäftigt att jag blir slagen av en dunderförkylning så här på eftermiddagen. I princip samma sekund, åtminstone samma timme, som Ida blev piggare så blev jag helt plötsligt väldigt förkyld. Snorig och värsta nysmaratonet. Jag satt på toa med Måns hängande i benen, och nös. Måns skrattade åt mig när jag nös säkert 10 gånger på raken.... lilla febriga gubben tyckte att det var kul ;)

Så.... med andra ord snurrar ekorrhjulet vidare... 

Nej, än verkar det inte vara slut. Vi tar några varv till i sjukdomshjulet. Tyvärr. 

Ida är på bättringsvägen men äter dåligt och är hostig. Hon ville ha på sig pujjen och skrota runt i idag, så så fick det bli. Finns ingen anledning att byta om när man bara ska vara inne å tröka och bli frisk. 

Så just nu är det Måns som är värst. Hög feber (39,4) och snorig. I skrivandets stund sover han gott efter att ha fått en supp. 

Vi snurrar vidare alltså.... 

Idag skickar vi våra varmaste gratulationer till min farfar i Hagfors som fyller år! 

Dagen är Din, se till att den blir som du vill. 

Många grattiskramar från mig och min familj!