Vi är fast i ekorrhjulet. Ett hjul av sjukdomar som bara snurrar runt runt. Och när det har snurrat klart (eller när man tror att det har snurrat klart) så tar det nya tag. 

I mer än 4 veckor har nån i familjen inte mått bra, varit sjuk på nåt sätt. 

Alla har varit drabbade, mer eller mindre. Just nu är det Ida som varit sjuk sen i torsdags. Eller till och från sjuk sen i torsdags skulle jag säga. Natten till torsdag fick hon hög feber (39,4), men bara det, sen på torsdag kväll var hon feberfri igen. Likaså nästan hela fredagen. Men på fredag eftermiddag började den komma tillbaka igen, men för att lägga sig på 37.8 En nivå som är svår, för egentligen är man inte sjuk, men man är inte heller frisk. Frisk är hon iallafall inte för det såg vi. Resten av fredagen men även hela lördagen var febern på den nivån. Och sen på söndagen tog det omtag. Rejält omtag till och och med. Febern var uppe i 39,8 och hon var inte kaxig kan jag lova. Trött. Slut. Inte så mycket aptit. Men det lilla hon hade fått i sig spydde hon upp (misstänker att det hade med den höga febern att göra). Ledsen. Rädd. Liten. 

Idag mår hon bättre, febern är tillbaka på den lite mystiska nivån. Ingen större aptit att prata om. Trött. Nu har hon även blivit hes och lite hostig.

Jag hoppas att det har vänt nu!! För oss alla. Nu vill vi kliva ur det här ekorrhjulet, vill må bra. På minst 4 veckor har vi inte haft en enda helg där alla har mått bra och där vi orkat göra det vi velat. BLÄ!!! 

Jag fullkomligt älskar Måns nya body med semlor! Så himla fin! Och jag blir sååå sugen på att ta en smakbit <3

Beställde en grej från Bamba och de 200 första ordrarna fick med en liten förpackning plus plus som Ida provade på en gång. Jag har tänkt att hon skulle få prova det när tillfälle ges för att jag har hört mycket bra om dem. Perfekt att det kom ett sånt perfekt tillfälle nu då och att vi hade turen att få en liten provförpackning när vi ändå skulle beställa.

Ida gyckel att det var riktigt roligt.

Eftersom det var en pröva på grej så stod det bara plus plus på förpackningen. Är det nån som kan se vilken storlek på plussen det är? Jag vet att det finns olika stora men jag vet inte vilken det här är.

Ida upptäckte att man kan bygga 3D med dem också.

Och vips så blev det ett "hundstall" som hon kallade det.

Kul grej som uppskattades och fångade Idas uppmärksamhet för en stund.

Måns somnade till slut. Supertrött men vägrade. Jag vann iallafall kampen, som jag vägrade ge upp. Han är en aningens för liten för att veta hans bästa.

Ida sitter vid datorn å kollar på Youtube-klipp. Lugn dag idag eftersom hon hade hög feber i natt och är fortfarande inte helt bra. Mycket piggare men inte helt bra.

Nu är det nog jag som mår sämst. Det kryper i kroppen, i lederna oxh jag är trött. Precis som det brukar göra när det är feber på g.

Jag intog soffläge i de få minuter jag kan medan barnen har annat för sig.

Mjukisar på och kudden under huvudet. Vilar så länge jag kan, förhoppningsvis åtminstone en halvtimme till innan Måns vaknar. Hoppas!

Nu ska jag göra allt som står i min makt för att bli bättre tills på lördag. Jag vill. Jag SKA! Så enkelt är det.

Och jag hoppas att Ida blir bättre å bättre och att ingen av grabbarna drabbas.

Krya på oss!

När Måns får välja äter han gärna chips. 2 gånger har det hänt att jag kommit på honom med att stå, helt knäpptyst, vid vardagsrumsbordet, tuggandes på några chipssmulor. 

Senast var igår, och då åt han grillchips. Så du kan ju gissa hur han luktade sen =) Jag erbjöd honom vatten direkt efteråt, och han drack ganska mycket. Hehe, man blir törstig av grillchips Måns. 

Jag håller med om att chips är väldigt gott, men det är inte så passande en liten kille på inte ens 1 år..... Men Måns håller inte med, han försöker äta så mycket han kan, snabbt som 17 innan nån kommer på honom.... 

Oskyldigt, men inte så himla bra. 

Sist när han stod och smakade lite gotte så kom Ida och sa till mig helt lugnt: "Mamma....., Måns äter chips". 

Oktober. Nollgradigt. Dimmigt. Höst på riktigt med andra ord. 

I morse när vi gick till dagis gick vi bokstavligt talat in i dimman. Sikten var inte mycket att tala om. Så vi fick spana ordentligt efter bilar när vi skulle korsa de få vägarna till dagis. 

Jag och Måns traskade vidare i dimman på hemvägen. Ibland sken solen igenom, för bakom all dimma var det klarblå himmel. 

Passade förstås på att ta kort på det fina trädet som tyvärr tappar löven mer och mer för varje dag. 

Hösten levererar! 

Nu börjar det närma sig comeback. För mig. På jobbet. Blandade känslor förstås, men det blir nog bra. Man kommer ju in i det fort som tur är. Men ändå, det där steget efter att ha varit hemma över 1 år med lillprinsen. Vemodigt, men roligt. Allt på samma gång. Alla känslor. Tiden går ju så fort, och snart är vi där. 

Men nu tänker jag glömma alla jobbtankar i en månad till och njuta av att vara mammaledig med de bästa! =)