Jag gjorde inte nåt tappert försök att gå upp på taket, för Anders sa att om jag inte kommer ner får han lov att ringa brandkåren så att de skulle få plocka ner mig med stege. Vad pinsamt det hade varit isåfall. Och Anders var inte så fäst vid den tanken så han sa att det var bäst att jag stod kvar på backen.

Det var nog lika sant som det var sagt.

Taket är iallafall skottat nu. Anders var jätteduktig. Och jag var moraliskt stöd där jag stod nere på backen. Om sanningen ska fram är Anders också höjdrädd, men inte alls i samma grad som jag. Så jag är imponerad av honom som har vårdat husets tak idag.

Det var förresten fler som var uppe på sina tak och gjorde rent, och när flera gör det känns det behövligt.

Snö är egentligen rätt bra, tänk vad gratis motion man får genom att bara sköta om sitt hus och sin trädgård. Tungt att pulsa i också, vilket ger ännu mer gratis motion.

Vardagsmotion, den motionsformen som jag egentligen tycker bäst om men som ibland inte fullföljs. Men det blir ju mycket mer med den varan när man bor i hus. Gräsklippning. Snöskottning. Och lite annat underhållsarbete.

Så nej, jag har verkligen inte tröttnat på snön, det enda dryga är väl nu att vi måste upp på hustaket och skotta eftersom det är platt. Eller vi, och vi...Jag klarar nog inte det, men jag kan ju göra ett tappert försök. Eventuellt. Kanske.