Jag skrev ju tidigare idag om att Anders började lägga golv i barnrummet. Det gick bra, men han kom på att det var lättare om jag hjälpte till, så det gjorde jag. Vi la en hel del (bara lite kvar nu, men det får bli en annan dag). Klick!

Här är jag i full gång med att slå bort en liten glipa:

Det gröna som syns under plasten är den matta som låg där innan - en mycket ful nålfiltsmatta som har sett dagens ljus för sista gången. Över det en byggplast för att förhindra fukt i golvet, och till sist en lumppapp som är lite ljuddämpande. Men allra överst ligger förstås golvet.

Det enda "hindret" när jag skulle hjälpa till var att magen var ivägen... det är jobbigt att sitta på golvet länge, huka sig och förflytta sig så vi fick lov att ta lite pauser i arbetet. Men det funkade det också bara man inte har för bråttom. Duktiga var vi iallafall! Min snickare och jag! =)

 

Farmor

9 januari 2011 20:16

Snart kan ni extraknäcka i byggsvängen.

 

Hanna

10 januari 2011 00:12

Ja det verkar ju inte som världens änklaste sak att ligga på golvet och anickra på golv med magen full av en liten bebis !! Rummet kommer nog bli jättefint när det är klart !! Och den där gröna mattan under va inte den finaste......

Många kramar kusse Hanna :)<3333

http://ahasi.bloggplatsen.se

 

Clara

11 januari 2011 12:05

Vad duktig du är gumman, hoppas du och prinsessan mår prima :-)

http://svenssonliv.slarvssons.se

Louise Bertilsson

11 januari 2011 19:17

Jajamensan, jag och prinsessan mår jättebra! =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...