Tiden går fruktansvärt fort. Vi tar nämligen ett stort steg in i vecka 30 idag (eller som det egentligen heter: 29+0).

Vecka 30 liksom. Ofattbart, men härligt att närma sig dagen då vi ska få träffa våran älskade och efterlängtade prinsessbebis! Blir alldeles rörd när jag skriver, tänker på vad som komma skall - att jag ska bli mamma och Anders ska bli pappa. Häftigt! Underbart och alldeles fantastiskt! Jag tror att vi har börjat fatta det i takt med att magen växer och bebisen sparkar och boxas där inne, men ändå inte på nåt vis.. Vi har en väldigt spännande tid framför oss. Önskar att Anders kunde få prova på att bära prinsessan under några dagar så han också fick känna den underbara känslan av sparkar, knuffar och bökande där inne. Det är verkligen en förlust att han aldrig kommer kunna känna det, inte nåt annat än på utsidan.

Det känns som igår när jag berättade för alla nära och kära att vi väntar bebis. Det var nervöst att berätta om den stora händelsen, men de flesta verkade bli glada över nyheten och det var ju skönt! =)

Prinsessan växer och frodas precis som hon ska. Här kommer några dagsfärska bilder med våran nya kamera som vi fick i bröllopspresent (vi fick pengar för att köpa oss en kamera - precis som vi hade önskat oss):

Det syns till och med framifrån när man har "rätt" tröja på sig.

Klockan 7.30 slog jag upp ögonen i morse. 7.40 startade jag första tvättmaskinen för idag. Det händer ju typ aldrig att jag gör så, så det kändes härligt att vara igång tidigt och få mycket gjort på förmiddagen. Passade även på att vika undan tvätten från igår medans jag ändå var i farten. Anders blev väldigt förvånad när jag var uppe och var pigg vid den tiden.

Direkt efter frukosten började jag plantera om blommor, vilket var ett projekt som sträckte sig ända fram till lunch. Och än är jag inte klar, men det går inte att fullfölja nu eftersom jorden tog slut. Igen. Ändå köpte vi 50 liter för att det skulle räcka. Men icke sa nicke... Men det är bara några få stora blommor kvar som får vänta lite på att få ny och fräsch jord. Det hade varit skönt om det hade blivit klart nu, men det är bara att gilla läget. Får ju istället chansen att fortsätta det roliga blomprojektet en annan dag - ja, jag tycker faktiskt att det är kul! Men det är tur att det bara behöver göras en gång/år. Annars hade det nog inte varit lika kul kan jag tänka mig.. Det tar ju trots allt en hel del tid.

I torsdags morse (ca 07.00) åkte vi till Ullared. Taggad till max satte jag mig bakom ratten för att börja avverka några av de 48 milen det är dit.

När vi kom fram gick jag direkt in på Gekås med kundvagnen i högsta beredskap.

När klockan närmade sig 15 åkte Anders till receptionen för att checka in oss på motellet, men jag fortsatte strosa omkring på Gekås - det krävs mer än så för att få mig därifrån! Hehe =)

Mycket var omgjort så det var lite svårare att hitta än vanligt, men man lärde sig snabbt. Och nästa gång blir det ännu lättare att lokalisera de olika sakerna ;)

Det var inte särskilt mycket folk, ibland var man helt själv i gångarna, som de för övrigt också har gjort bredare för att underlätta shoppingen.

Ingen kö så långt ögat kunde nå var det heller, varken när vi gick in eller till provhytterna eller till kassan. Det var bara att traska framåt och betala eller prova eller vad man önskade göra. Perfekt!

Vi gjorde väldigt mycket fynd - både till oss och till prinsessan. Så vi är riktigt nöjda med alla våra inköp. Den avdelning vi ägnade mest tid på var nog faktiskt babyavdelningen, men det har ju en naturlig förklaring. Det fanns huuur mycket som helst att välja på, och det är bannemej inte lätt när man glömde lämna beslutsångesten hemma... Det säger ju inte lite att till och med Anders tyckte att det var svårt att välja!

När vi åkte därifrån igår förmiddag så var bilen full av gula kassar, och plånboken var många tusenlappar fattigare - men det var det verkligen värt!

Det finns inte ord för hur KUL jag tycker att det är att åka till Ullared och Gekås! Fantastiskt underbart kul skulle jag vilja påstå! Och ännu roligare blir det när jag vet att Anders också tycker att det är kul!!

PS: Anders fick se en skymt av Ola-Conny, men jag lyckades klara mig som tur var...

Fotoboken jag beställde med bröllopsbilderna kom med posten idag. Tyckte att det var svårt att göra en fotobok på nätet + att det tog en massa tid, men det blev bra. Vi är jättenöjda med resultatet!

Förstoringarna kom igår (de blev också kanonbra), så nu är alla foton där de hör hemma. Bara några ramar som fattas... men det är ju ett lätt problem att åtgärda.

Nu tror jag vi har packat klart allt inför Ullaredsresan imorn. Ska bli riktigt riktigt roligt, jag längtar som bara den till mitt shoppingmekka! =)

När föräldrarna kommer med papper från försäkringskassan som vi på förskolan ska skriva under så måste jag tänka både en och två gånger innan jag skriver....

Igår var det en pappa som stod och såg på när jag skulle skriva och så här lät konversationen när jag stod med pennan några centimeter ovanför papperet:

jag: vad heter jag?

pappan: vet du inte vad du heter?

jag: jo, det vet jag, men jag har precis gift mig så jag måste tänka lite extra...

pappan: jaha på det viset, grattis!

Hehe, det är inte lätt när man får lov att tänka efter vad man heter innan man börjar skriva... Varje gång jag ser mitt nya namn i skrift så reagerar jag. Har inte riktigt vant mig än misstänker jag.

Ännu ovanligare kommer det bli när man ska presentera sig kan jag tänka mig. När man ringer till nån okänd och ska presentera sig som Louise Bertilsson istället för Jansson. Hehe... men jag vänjer mig nog snart skulle jag tro.

Idag får vi byta blad i almanackan. Första dagen på månaden mars. 

Första vårmånaden... känns kanske inte riktigt som det just nu, men den kommer väl hoppas jag. Härligt med hela våren framför sig. Färre ytterkläder att kämpa sig i när man ska ut - ja tack hemskt gärna!

UFS har varit till doktorn idag, eller njae.. inte doktorn egentligen, utan mer på hälsokontroll. Det var nämligen dags för service, vilket bland annat innefattade oljebyte, tändstiftsbyte, luftfilter och sånt där som byts med jämna mellanrum.

De ovannämnda kostnaderna var vi beredda på, men sen kom samtalet om att bromsarna fram samt bromsbeläggen bak behöver bytas. Det var lika bra att göra det på en gång tyckte vi även fast det kändes surt, annars har vi varit tvungna att lämna in bilen ännu en gång om kanske bara några veckor när varningslampan börjat lysa.

Så nu är UFS väldigt hälsokollad och fräsch igen, och vi ganska många tusenlappar fattigare... men men, bara att gilla läget. Förr eller senare skulle ju broms-smällen komma - det visste vi.