Sitter här vid datorn och tänker tillbaka på min graviditet. Har bestämt mig för att skriva ner hur den har varit - för hur stor är chansen att man kommer ihåg allt sen? Inte stor alls skulle jag vilja påstå.

Rör upp en hel del känslor när jag skriver - speciellt när det handlar om första ultraljudet. Det är jobbigt även fast det gick så bra som det i slutändan gjorde. Kommer aldrig glömma den evighetslånga veckan innan vi fick svar. Fruktansvärt var det! Men vi fick ju världens bästa julklapp - en friskförklarad dotter och ingen var lyckligare än vi!! =)

Tänker även tillbaka på när vi berättade om skatten i min mage, men även illamåendetiden, vad jag åt och inte åt, lukter, och allas uppmuntrande ord: "det går över efter vecka 12 ska du se". Men nej, det gjorde det inte. Jag fortsätter ju att spy än idag även fast jag inte mår illa... det hör ju liksom till morgonrutinerna. OM jag inte följer dem så blir hela dagen konstig.

Den här graviditeten har verkligen varit en bergochdalbana av känslor. Och både jag och Anders har fått uppleva riktiga moders - och faderskänslor till våran prinsessa. Vi har fått uppleva känslor vi inte visste fanns och som vi inte visste att man kunde känna. Att vänta barn är riktigt häftigt, spännande, roligt, fascinerande och skrämmande - allt på samma gång! En riktig känslostorm kan man säga.

 

mamma mu

11 april 2011 16:57

Jag minns också hur du hade det i början av graviditeten. Och hur det var när ni hade varit på ultraljud och vilken dryg och jobbig vecka det var tills allt föll på plats. Det var många tårar och långa samtal mellan Öhmnas Hage och Landforsen då. Det är tur att vi har varandra eller hur???

Louise Bertilsson

11 april 2011 17:40

Ja självklart är det tur att vi har varann!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...