Ett telefonsamtal. Ett till telefonsamtal. Anders som rusar iväg.

Jag och Ida gick ut för vi förstod ingenting....när jag väl fattade vad som hänt så kunde jag inte göra annat än känna medlidande. Led verkligen med er och förstod hur ni kände även fast jag aldrig har varit med om det (hoppas jag slipper också!). Usch! Vilken tur att det löste sig så snabbt och bra som det faktiskt gjorde!!

Å du, vi finns här, det hoppas jag att du vet! Det var en självklarhet att hjälpa till, inte för att JAG gjorde så mycket, men min Anders var guld. Han handlade snabbt och lugnt, precis så som man önskar att man själv kommer göra om det händer nåt. Bra jobbat Anders, det gjorde du bra!! =)

Anders lagade kvällsmat och jag snickrade staket så länge. Japp, så blev det. Han visade mig vad som skulle göras, och jag fattade skruvdragaren i högsta hugg och började skruva staketspjälor medans Anders lagade mat. Kul när man får göra nåt annorlunda ibland. Jag å skruvdragaren är riktigt bra kompisar, för det var ju inte första gången vi jobbade tillsammans.... och inte sista heller hoppas jag! =)

Nu blir det staket på en del av altan, dels för insynsskydd från gatan + att vi ska ta bort stentrappen upp, å dels som fallskydd. Om ett år är inte Ida alls lika still som nu å då kan det vara skönt med ett staket så man kan slappna av liiiite mer.

Min snickrande man är ute å grejar å det ser ut att bli mycket bra.

Nu håller Ida på å somnar på restaurangen så vi tar en promenad i det fina vädret.