När Anders kom hem från jobbet hade han med sig en present till mig. En superfin klarröd ros. Till mig. Till hans fru på 10-årsdagen. Det är inte jätteofta han är romantisk, men när det väl händer så överraskar han och det uppskattas enormt =)

Det har varit lite bloggtorka ett par dagar, så blir det ibland. Varje ledig stund håller jag nämligen på å knåpar ihop en fotobok över graviditeten och Idas första tid fram till dopet. Det tar tid, men det är kul. Och det blir bra! =)

Idag bara MÅSTE jag skriva ett inlägg. Det är nämligen ingen vanlig dag idag. Det är den 12:e oktober. Dagen för 10 år sedan som vi började räkna som våran årsdag.

10 år sedan det blev vi. Vi. Ett fint och betydelsefullt ord. Vi. Det betyder mycket för mig att vara en del i ett Vi.

I 10 år har det alltså varit vi. Och det har hänt mycket under årens lopp - vi har skaffat oss en varsin bra utbildning, vi flyttade till lägenhet och blev sambos, vi fick varsitt fast jobb, vi köpte hus och har totalrenoverat det under ca 3,5 år, vi har förlovat oss, vi har gift oss. Men det allra största, finaste och bästa vi har gjort är förstås att skaffa barn! Ida. Våran fina flicka som betyder allt för oss.

Grävde lite i fotomapparna på datorn och försökte hitta bilder från när vi träffades. Hittade dessa två som är från vår första alla hjärtans dag (14:e februari 2002):

Älskar dig Anders! Nu och för alltid!