Koll på BVC idag, men det var inte riktigt som det brukar.. Idag var nämligen dagen jag har bävat för, dagen då det var dags för Idas första vaccinationsspruta. Eller sprutOR rättare sagt, för två sprutor var det minsann - en i varje lår. Läkaren hade lika gärna kunnat sticka sprutorna rakt i mitt hjärta, för så ont gjorde det i mig. Återkommer mer till det senare i inlägget.  

För att backa tillbaka bandet så var det rutinkontroll med vägning och mätning innan vi kom till läkaren. Och allt såg bra ut. Hon växer precis som hon ska! =)

När vi kom till läkaren gjorde han en läkarundersökning som hon egentligen skulle ha genomgått när hon var 6 veckor, men då var det mitt i semestrarna så då bidde den idag istället. Ida fick ligga i mitt knä å han kollade bland annat höfterna, ögonen, munnen och stabiliteten och han sa att hon är en perfekt bebis, vilket gjorde mamman och pappan fruktansvärt stolta!

Sen, sen kom de där hemska sprutorna. Men Ida klarade det jättebra även fast hon blev ledsen, riktigt ledsen. Och jag kunde inte hålla tårarna borta för jag tyckte som sagt att det var riktigt jobbigt. Men jag kunde ändå trösta henne efteråt. För det fanns inget annat alternativ än att jag skulle göra det även fast Anders var med. Annars hade det varit ännu värre...  Ville hålla min skatt och trösta henne, ville ha henne i min famn och bara kramas för en stund - för att lugna oss båda två. Och det funkade.

Nu är iallafall de där första sprutorna avklarade. Skönt. Men det är fruktansvärt att utsätta sin lilla lilla bebis för nåt som man vet gör så ont på den lilla kroppen. Och ju mer ont hon får desto mer ont gör det i mig. Mammakänslor? Japp, i massor! Det är helt sjukt vad blödig jag är - börjar gråta för det minsta lilla som har med Ida att göra.

De hade löpande-band-principen på koll av vikt, längd å så och sen vaccination. Många barn avklarades. Men jag blev lite irriterad, för det tog fruktansvärt lång tid. Vi hade tid 14.45 och vi var inte klara förrän vid 16-tiden typ. Och då var det mesta väntetid. Och det tycker jag inte att man ska behöva stå ut med med ett litet spädbarn. Faktiskt. Tur att hon var lugn och mätt, annars hade det inte kunnat vara lika lugnt i väntrummet... ;) Det stressades på en hel del kan jag tycka, man fick inte ens klä på barnet innan man skulle hem, det fick man göra utanför rummet på ett allmänt skötbord eller vad man ska kalla det. Det gick förstås bra, men bara själva grejen.. man borde få göra klart och sen gå ut.

Mellan vikt-och-längdkollen och vaccinationen fick vi linda in henne i en filt och sitta ute i väntrummet. Annars brukar de vara väldigt måna om att barnen inte ska frysa, men idag tänkte de inte på det tydligen...

Aja, i det stora hela så gick dagen riktigt bra och Ida skötte sig exemplariskt! Tur att Ida inte är större för då hade hon tyckt att mamman var pinsam.. hihi, men man kan inte rå för alla känslor som kommer hux flux...

Nu vill Ida gå på restaurang!

Börjar bli lite nervös faktiskt... men det kommer nog gå bra, får hålla tummarna för det! Hoppas att det går fort iallafall och att man kan vara till nån tröst sen efteråt. Kommer nog göra mest ont i mammahjärtat...