På förmiddagen var jag och Ida till frisören och tog revansch. Jag var ju där i onsdags och klippte mig, men blev inte nöjd. Så jag ringde och sa det och fick komma tillbaka idag (hon tyckte det var självklart att jag skulle ringa och komma tillbaka så hon fick göra om det).

Jag hade haft helgen och några dagar till på mig att verkligen fundera ut hur jag ville ha det så när vi kom dit idag hade jag en ganska klar bild framför mig hur jag önskade att det skulle se ut.

Idag är jag nöjd. Riktigt nöjd. Håret är kort, men jag är nöjd. Det blev coolt! Och nu är det bara en frisyr - precis som det ska vara =) Jag lyckades alltså förklara hur jag ville ha det, och hon klippte det så. Nu ska jag bara vänja mig med att ha kort hår, hihi. Nöjd, det är jag absolut.

Nu när frisyren är fixad törs jag visa mig bland folk igen =)

Hade tänkt ta en promenad idag efter lunch när Ida sov, men jag ställde in för det regnade en hel del. En stund senare var det klarblå himmel och sol, men då var jag så inställd på att inte gå så jag struntade i det...

När Anders slutade jobbet åkte vi till Ludvika för att ära Willys med ett besök, veckohandling stod på tur, men först lite mellis hos mamma och pappa. Fy 17 vad det haglade precis när vi skulle ur bilen och in på Willys. Ida blev rädd, för det smattrade riktigt högt på biltaket, lilla gumman förstod nog inte vad det var som väsnades så.

 

lotta

25 april 2012 07:48

En bild på nya barret då :)

Louise Bertilsson

25 april 2012 08:31

Kanske det, kanske =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...