Gårdagens "inte hundra" resulterade i en liten snorig näsa. Ida sov lite oroligt i natt också, men hon sov dock hela natten, senare delen på min arm för att höja upp huvudet lite. Det funkade.

Hoppas verkligen att det här snorandet stannar vid just snorande och inte övergår i nåt annat. Helst av allt vill jag förstås att det ska vara borta imorn när vi vaknar... önska kan man ju alltid.

Idag har vi varit å gratulerat pappa som fyllt år, jag tror att vi lyckades bra med presenterna även denna gång =)

Snart ska vi krypa upp i soffan och kolla på nästa avsnitt av Bron. Ville väl egentligen bara ge ett livstecken och meddela att vi har världens sötaste lilla snoriga näsa här, hihi.