Idag är det årsdagen för när vi köpte vårt hus. Det är nämligen exakt 4 år sedan vi fick nycklarna till vårt nya boende, vårt hus. Vårt hem. Samma dag vi fick nycklarna började vi flytta våra grejer - vi ville ju flytta så fort vi kunde! Och imorn är det exakt 4 år sedan vi sov vår sista natt i lägenheten. Vi trivs kanonbra i huset, och vi fixar och donar så att det ska bli ännu mer vårt. Nu är det inte mycket som återstår av det gamla som var när vi flyttade in och det är vi väldigt glada för. Det känns så bra. Det känns så vårat! =)

Visst kändes det jättejobbigt att skriva de där papperen för 4 år sedan, det är ju mycket pengar det handlar om. När man satt där med pennan i handen var det nästan så att man ångrade sig... man undrade vad man hade gett sig in på, om vi - jag och Anders - skulle klara av att sköta ett hus alldeles själva (med viss hjälp med vissa saker förtsås). Men samtidigt så får man ju se det som en investering för livet, vad ska man annars ha pengarna till? Jag skulle aldrig klara av att sitta i en lägenhet och se pengarna växa på kontot. Då har jag hellre det där minustecknet framför alla tusenlappar när jag loggar in på internetbanken. För jag vet att vi har gjort ett bra val av hus. Och hur det än är så är det fruktansvärt skönt att bo i hus. Frihet!

Och med facit i hand så är det riktigt roligt att ha ett hus att ta hand om, att kunna gå ut på sin gräsmatta och fixa och dona i trädgården eller att kunna lägga sig ute på gräset och sola. Att kunna hänga ut tvätt är ju också en sån där sak som känns lyxigt när man bor i lägenhet, men som blir vardagsmat i hus. Att kunna tända grillen när man vill och grilla nåt riktigt gott kändes också långt bort i lägenheten. Såna där saker som jag längtade till när vi satt i lägenheten under den sommaren som kändes som den varmaste i världshistorien - antar att den kändes just så varm pga att vi inte KUNDE göra nåt annat än vara inne och svettas. Det kändes liksom inte naturligt att gå ut och lägga sig i bikini på gräsmattan med en bra bok precis utanför hyreshuset. Nej. Vi ville flytta till hus. Så vi blev jätteglada när vi hittade huset med stort H.

Det var jag som skötte budgivningen. Jag?! Jag som inte brukar vilja ha hand om såna där viktiga saker, men Anders var med jobbet nånstans där det inte fanns mottagning på mobilen, så jag hade inget val. Och det gör inget, för det var roligt. Roligt, spännande och fruktansvärt nervöst. Hur mycket skulle man bjuda? Hur mycket skulle man höja budet med varje gång mäklaren ringde och sa att motparten hade bjudit mera? Hur gör man liksom? Jag hade ju aldrig bjudigt på ett hus förut, så riktigt nervöst var det. Men jag klarade och vi vann budgivningen. Jag hade i och för sig inte gett mig förräns jag hade vunnit för vi ville verkligen ha det där huset till varje pris (nästan). Vi hade satt ett ungefärligt tak på vad huset fick kosta, men vi ansåg att när vi hade hittat det huset vi ville bo i, se våra barn växa upp i, så var det värt lite till. Nu behövde vi ju aldrig så gå långt som till maxtaket, men jag hade lätt gjort det om det hade krävts. När det handlar om så höga summor spelar inte några 10-tusingar någon större roll ansåg vi, och anser än idag.

4 år. Det känns som att det var igår, samtidigt som det känns som att vi inte har gjort nåt annat än att bo här. Det känns verkligen som hemma. Och jag ångrar inte en sekund att det står ett minustecken på kontona, det är lätt värt varenda krona!!

Å herregud vad man lär sig saker när man har eget hus som man är fastighetsskötare till. Jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle göra och jag är fruktansvärt imponerad av Anders som är sjukt duktig hemmasnickare!!