Yes! Vi vann! Jag och Anders, tillsammans med Måns, vann över mjölkstockningen!! 

Måns ammade jätteduktigt trots att vi la han åt fel håll. Och vi masserade, höll varmt med dusch och vetekudde, och vilade. Och det visade sig vara ett vinnande koncept. 

I fortsättningen kommer jag att vara mer försiktig med hur jag klär mig, för jag verkar tydligen vara lika känslig den här gången som jag var med Ida. En sak är iallafall säker, och det är att jag kommer göra allt som står i min makt för att behålla restaurangverksamheten igång. Det är alldeles för viktigt för mig att amma att jag kommer låta några hinder på vägen sätta stopp för mig. Jag gillar att amma av många olika orsaker. Punkt. Så är det bara. Och då kommer jag kämpa. 

En annan sak vi får kämpa med här hemma just nu är Idas hosta som tyvärr har kommit tillbaka igen. Hon hostar, speciellt vid ansträngning och på nätterna, tills hon nästan spyr (ibland har det hänt). Jag tycker att det är riktigt jobbigt. Obehagligt. För jag vet hur jobbigt det är med envis hosta. Ida verkar vara en tjej som har lätt för att drabbas av just envis hosta. På nätterna gäller det att få henne lugn så att hon inte gråter för då blir hostan lite bättre. Men det är lättare sagt än gjort många gånger. Lilla gumman <3

 

Lotta

3 november 2013 09:44

Lilla Gullan då! Så typiskt att den hostan vägrar att ge med sig.

Men super bra att höra att du har blivit bra igen Louise. För din och för Måns skull :)

Louise Bertilsson

3 november 2013 15:56

Ja, det gick faktiskt fort att bli bra igen tack och lov. Hoppas att Idas hosta tänker följa samma väg bort härifrån!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...