Jag började använda amningsnapp redan på BB eftersom Måns sög sönder tuttarna, och det blev snabbt sår. Då kom BB-personalen med räddningen, och sen dess har jag haft den. Ända tills förra tisdagen då jag fick för mig att jag skulle prova utan. Har ju hört både det ena och det andra om att använda amningsnappen, och en hel del åsikter om det också. Så jag tänkte att jag skulle sluta när han nu fått in en bra sugteknik. 

Det tog inte lång tid förrän sprickorna och såren var tillbaka, och jag bävade inför varje amningstillfälle. Det är ju nåt som är fel när man gråter när bebisen tar tag. Det gjorde såå fruktansvärt ont! Men jag kämpade på, för det ska ju läka efter ett tag. Det var iallafall min förhoppning. 

Nästan en vecka senare tog jag mitt förnuft till fånga och började med amningsnappen igen. Det gör förstås fortfarande lite ont när han börjat äta, men inte alls som utan. 

Jag måste säga att det är en helt annan bebis att amma med nappen mot utan. Utan nappen fick jag lov att avbryta hans ätande stup i kvarten då han tog fel tag, och det gjorde ont. Det kändes precis som att han snubblade med läpparna över vårtan, och varken jag eller Måns kunde slappna av. Nu med amningsnappen slappnar vi av båda två på ett helt annat sätt. Måns somnar efter varje måltid och jag slappnar av också och slumrar till lite ibland jag också. 

Innan jag tog beslutet att börja med amningsnappen igen kände jag mig misslyckad som inte kan amma utan, eller rättare sagt att jag inte kan lära Måns att ta rätt tag. För det är där problemet ligger. Han kan helt enkelt inte. Det kändes som att jag gjorde fel. Med nappen tvingas han ta ett stort och fint grepp och det funkar jättebra. 

Så nu tänker jag strunta i vad alla rekommendationer och alla goda råd från höger och vänster säger, jag kommer göra det som funkar bäst för mig och Måns, och det är just att använda amningsnappen. Nu får det bli jag och Måns mot världen! Jag tänker stå på mig. För mig är det viktigt att amma. Och hellre att jag kan fortsätta med det, med nappen än att jag måste sluta amma helt bara för att jag ska envisas med att inte ha nappen. 

Som pricken över i kände jag att det började göra ont i lederna igår kväll, och febern kröp sig på. Jag frös. Och jag tänkte genast mjölkstockning, men jag kände inget i tuttarna. Men 10 minuter senare var det hårt på precis samma ställe som första gången jag hade mjölkstockning. Jahapp. Förbannade otur! Och fort som 17 gick det. 

Jag går på tabletter nu för att orka. Sist jag provade febern utan tabletterna hade jag 39,8. 

Den här gången satte vi in insatser på en gång och det verkar ha gett resultat. Febern är fortfarande hög, men det hårda i tuttarna är mycket bättre. Måns är absolut den bästa och effektivaste pumpen som hjälper mig att få bort eländet!