Fredag idag. Dagarna går fort. 

Lite tvätt, städning, blomommöblering och allmänt plock har stått på schemat idag. Och lek förstås!

Vad har vi mer gjort idag då? Jo, vi har bråttats med en 2,5-åring som är inne i värsta trotsperioden. Jag vet att det har med åldern att göra, men det hjälper inte så mycket när man är i värsta diskussionen och försöker få henne att sluta slåss, sparkas, slänga saker omkring sig och vara allmänt trotsig. Tur att jag och Anders har samma regler och ramar så att vi gick ur striden vinnande. Ida blev jätteledsen på slutet, och grät och sa "jag ska tänka på glada Ida". Sen gick hon till sitt rum, och kom tillbaka några sekunder senare med ett leende på läpparna. Hon berättade då att hon var glad igen, och en snäll tjej. Och då, precis då, slår det dåliga samvetet till i mammahjärtat. Det gör så ont att se henne så där arg, ledsen och förtvivlad, för det är inte våran Ida egentligen. Det måste vara nån annan sida hos henne som kommer fram ibland (läs ofta på sistone). Men som sagt, det tillhör åldern, och det vet jag. Jag vet att vi inte heller är ensamma om det, men det är ändå jobbigt. Man känner vanmakt, och ännu mer vanmakt när man får ett hånflin eller hånskratt rakt i ansiktet när man tillrättavisar henne när hon gör fel. Men vad ska man göra? Tips tack! 

 

Sofi

18 november 2013 12:22

inga tips Malte här HEMSK, ojojoj vad arg jag blir ibland och han med. Han är fruktansvärt envis. Skulle njuta om han gjorde som Ida :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...