Idag är dagen som jag önskade inte fanns. Iallafall inte den 21:a november för exakt 10 år sedan, för det var då vi fick det hemska beskedet. Det där beskedet som aldrig drabbar en själv, utan bara andra. Men den här gången var det våran otur att få det där telefonsamtalet om att morfar inte fanns hos oss mer. Inte i samma bemärkelse som förut iallafall, för jag tror ju att du fortfarande är hos oss, att du ser och hör oss. Att du har det bra nu. Men vi saknar dig fruktansvärt mycket ska du veta! Önskar som sagt att den där dagen för 10 år sedan hade hoppats över, att du fortfarande bodde i ditt hus i Hagfors, att du kom och hälsade på oss ibland, att du tokade dig med mig, dansade med mig och log på det där speciella morfar-sättet. Men nej, allt det där är och förblir fina minnen som jag hoppas aldrig suddas ut även fast åren går. 

Kommer såklart aldrig glömma dig, älskade morfar! För även om du inte finns hos oss mer på jorden, så kommer ingen någonsin att kunna ta bort minnena av dig. De lever i det oändliga!! 

Idag är det alltså 10 år sedan. 10 år. Va fort tiden går. Jag tänker på dig varje dag, men en dag som den här tänker jag lite extra. 

Skickar en bamsekram till världens bästa morfar! 

 

mamma mu och kråkan

21 november 2013 17:22

Åh, vilka fina ord du skriver om morfar och jag kan fullkomligt hålla med dig. Jag minns också dagen som igår. Kan se morfar tillsammans med oss och även busa med Ida, för det vet jag att han skulle ha gjort och skulle ha skrattat så där hjärtligt som hon brukar göra när det är bus på g.
Skänker också morfar tankar hela tiden!

Louise Bertilsson

21 november 2013 18:11

När man låter hjärtat skriva så blir det så där fina ord när det handlar om morfar. Ja, de hade garanterat haft roligt ihop, morfar och Ida!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...