Jag kan tyvärr konstatera att det blev som jag trodde. Veckan blev som jag trodde; fylld av VAB. Inte alls kul, men det är ju bara att acceptera. 

Igår var vi ner till VC med Ida. Vi ville att en läkare skulle lyssna på henne så att vi fick veta om hon fått tillbaka bronkiten som hon hade tidigare i vinter. Men det hade den inte så vi åkte därifrån utan medicin. Skönt att höra att allt lät bra även fast det är jättejobbig hosta hon har + feber. Virus - bara att vänta ut. 

Innan vi åkte hem pratade vi med en sköterska som tyckte så synd om Ida som var jätteledsen hela tiden. Som vanligt var hon superledsen hela tiden, precis så som hon brukar reagera på vårdcentralen oavsett orsak vi är där för. Hon fick välja ett litet djur som plåster på såren och hon valde en kompis till den lila ödlan hon fick förra gången: 

En grön ödla roffade hon åt sig snabbare än blixten. Hon ville verkligen därifrån så fort som möjligt och hon bönade och bad om att få åka hem. Trots många tårar hos Ida så var hon jätteduktig!! Mamman blev stolt för jag VET hur jobbigt hon tycker att det är. 

Lilla gumman. Nu hoppas vi bara att det är på väg att vända för nu vill vi ha tillbaka våran riktiga Ida. Våran friska glada och spralliga tjej.