Natten till idag var en sån natt jag önskade skulle ta slut. Den var lång. Väldigt lång! Och jobbig för de små i familjen. Jobbig för båda, men på olika sätt. Jobbig för alla 4 blev resultatet. 

Det började med att Måns sov oroligt. Han hade varit ute en hel del igår så han hade mycket intryck att bearbeta, så det berodde troligtvis på det. Han vaknade och var ledsen, och det enda som tröstade honom var pappa. När han tog upp honom somnade han om i famnen ganska direkt. Han lades ner i spjälis igen, men efter ett tag var det samma visa igen. Vi provade med att han fick sova hos mig, men det var samma sak där efter ett tag. 

Då vaknade Ida och var jätteledsen och alldeles stirrig. Hon hade drömt en mardröm om nån grön sak och var jätterädd för skuggorna. Kramar och tröstande ord och förklaringar. Vi pratade ganska länge så hon skulle lugna sig. Kramades lite till. Det enda som till slut hjälpte var att hon fick sova mellan oss, då kände hon den trygghet som krävdes för att kunna somna om. Vi kände inte igen henne i natt, hon var så rädd. Hon kunde inte heller sätta ord på vad som hade hänt och vad hon hade drömt, hon kunde inte beskriva känslan. Jag tyckte så synd om henne. Jag vet ju att hon i vanliga fall är en väldigt rädd och försiktig tjej, men det som var i natt var nåt helt nytt. Hon var rädd på riktigt. Inte bara nåt fjant hon hittat på. 

Trots att Ida var så ledsen och rädd nämnde hon inte ens tuttis. Hon är såå duktig och klarar sitt nya liv utan napp galant!

En liten stund efter att Ida kommit till ro vaknade Måns igen. Och den här gången lät han väldigt snorig så vi gjorde rent hans näsa rejält (och han blev förstås jätteledsen för det är nog ganska obehagligt, men tyvärr nödvändigt ibland) och sen sov han bättre resten av natten. I spjälis, för där sover han som bäst nu för tiden när han får ha lite egen space. Men jag var på min vakt att gunga honom om han skulle halvvakna för att försöka förhindra de snabba ledsna uppvaken. Och det lyckades, men timmarna jag (och Anders) har sovit i sträck är lätträkande. Det var hela tiden nån som behövde sin mamma och pappa. Såklart finns vi där för dem, våra skatter, men man önskar att natten tar slut snart så att man får gå upp istället. Ibland är nätterna jobbiga för de små. Mycket som ska bearbetas i hjärnkontoret. 

Ida pratar fortfarande om skuggorna och att hon drömde... lilla gumman <3 

Och lilla gubben är lite snorig idag, men vi hoppas att natten var toppen av snorberget. 

Håller tummarna för kommande natt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...