Jag och Ida åkte på loppis i lördags. Bara hon och jag =) 

Ida hade med sig en liten peng att köpa nåt för. Hennes alldeles egna peng, så jag hade bestämt mig för att inte lägga mig i nånting vad hon ville ha. Vi strosade runt där och kikade lite. Och Ida tyckte att mycket var fint, men hon förstod nog inte att hon fick handla. Sen fastnade hon vid ett bord som sålde lite små gubbar och bilar och så. Då påminde jag henne om att hon har en peng med sig som är hennes egen som hon skulle få köpa nåt för. Och då sa hon helt spontant: "Jag vill köpa bilarna". Javisst, bilar fick det bli. 5 bilar valde hon. Hon gav fram sin peng och tog emot växel. Sen fick hon en liten påse att lägga bilarna i. Stolt tjej!

Vi gick vidare och hon fastnade vid ett annat bord där det fanns en massa gosedjur (i vanliga fall gillar jag inte att man köper begagnade mjukdjur, men jag kände säljaren och mjukdjuren såg väldigt fräscha ut, så då tyckte jag att det var okej). Ida tittade länge på djuren, klämde och kände. Till slut tog hon en liten flodhäst i handen och sa "den här vill jag ha". Så hon handlade igen. 

Vi gick vidare och hon hittade även en leksakstelefon och en prinsesskrona som hon ville köpa. 

Jag tror nog att hon kommer bli en riktig affärstjej, för hon fick väldigt mycket för sina 20 kronor =)

Saker som hon helt själv fick välja. Och jag kan intyga att det var en stolt och glad tjej som visade för pappa och Måns var hon hade köpt. 

Jag glömde nästan bort att titta på loppisen, för jag var så inne i att hjälpa Ida. Jag blev stolt över att hon var så duktig och vågade lämna fram pengen och säga tack. Ja, handla helt enkelt. Ni som känner Ida vet att det var väldigt bra gjort, hon är ju väldigt blyg och försiktig. Hon gick hela tiden väldigt nära mig när vi var på loppisen, och det märktes att hon tyckte att det var jobbigt när det var så mycket folk runt omkring. Men hon klarade att handla och det tror jag att hon växte av. Jag växte iallafall, min fina lilla tjej <3

Impulsbesök. Fick en idé precis när vi skulle åka till dagis med Ida. Jag ryckte med mig skötväskan för i den vet jag att allt finns som behövs. Och så åkte vi. Först lämnade vi Ida på dagis, och sen åkte jag och Måns vidare till mitt jobb för att säga hej. Träffade inte ens hälften av personalstyrkan av olika anledningar, men jag träffade iallafall de på min avdelning och några fler. Det känns konstigt att om lite mer än ett halvår är planen att jag ska börja jobba... Ett halvår går ju sååå fort, jag vet det, för Måns är liksom redan 6 månader. Kan inte fatta!

PAUSA TIDEN!!

Nu ska jag inte tänka mer på jobbet just nu, ett halvår är ju ändå ett halvår, och nu ska jag fortsätta ta vara på bebistiden. Men om det är nån som kommit på en bra lösning på hur man kan pausa tiden eller förlänga tiden så tar jag tacksamt emot tips.... =)

Nu är det en trött liten prins som sover i vagnen. Det är kul, men jobbigt att vara på besök och le åt alla som pratar med en =)