Resten av natten var okej. Jag hade manligt sällskap i sängen av familjens minsta medlem. Han fortsatte att sova oroligt och gny/halvgråta i sömnen resten av natten. Då var det tur att jag låg nära för då kunde han fortsätta sova ändå. Jag sov väl inte superbra, men jag sov/halvsov/låg ner hela natten förutom då alla var vakna. Och det får man vara nöjd med när man har bebis i huset.

Japp, alla var vakna. Alla 4. Ida vaknar också när Måns är så där fruktansvärt ledsen. Då kryper hon ner vid mig i sängen tills pappa tröstat klart Måns. För när han är såå ledsen är pappa bäst. Och eftersom Ida vägrar vara själv i rummet när hon är vaken och det är mörkt så myser hon med mig. Hon är jätteduktig på att somna om i sin säng sen när det är lugnt och det är dags att sova igen. Så det funkar bra, även fast det bästa vore om hon sov igenom allt. Men jag förstår att hon inte gör det när han skriker så. 

Efter lunch var det besök på BVC med Liten för att få nya siffror. 

Allt såg jättebra ut, han följer kurvorna superbra! De nya siffrorna är 8410 g och 70 cm. Han växer precis som han ska, även fast BVC-sköterskan konstaterar att han är liten eftersom han ligger ett par kurvor nedanför normallinjen. Men vad gör det när man har en perfekt kille precis som han är?! Han låg på en högre kurva förut, men när han var sjuk för flera månader sedan gick han ner i vikt och efter det bytte han kurva. Han hade ju ett annat värde att utgå från då och därifrån byggde han en ny kurva som han följer exemplariskt. Så det där med att han halkat ner några snäpp spelar absolut ingen roll, huvudsaken är att han växer som han ska, och det gör han! Prinsen <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...