...vad man gör så är det lite läskigt faktiskt. Det hände mig i natt. 

Jag brukar alltid ha en liten kudde mellan knäna för att underlätta för foglossningen när jag sover. Mitt i natten när jag vaknade skulle jag passa på att rätta till kudden. Men jag hittade den inte. Ingenstans fanns den. Inte under täcket, inte på golvet och inte heller mellan sängen och spjälis. Spårlöst försvunnen. 

Jag skulle precis ge upp letandet när jag kollar till Måns i spjälis. Och vad fick jag se? 

Jo, under hans lilla huvud låg kudden som jag så febrilt letat efter, och över sig hade han en filt, vilket han sällan brukar ha för han sparkar bort den jämt. 

JAG kan absolut inte komma ihåg att jag har lagt honom på min kudde och lagt en filt över. Jag har verkligen inget minne av det. Det måste vara Anders, tänkte jag. Så det första jag frågade honom i morse var om han hade varit upp till Måns i natt. Men det hade han inte. Det måste alltså vara jag som har gjort det. Jag. Utan att veta nåt. 

Jag har fortfarande inget minne av händelsen. Men tydligen så har den ägt rum, för Måns kan omöjligt ha klättrat upp i min säng och hämtat kudden, lagt sig på den och sen lagt filten över sig.... 

Det måste ju ha varit jag, men det är läskigt att jag inte kommer ihåg nåt av det alls. Ingenting. 

 

Sofi

29 augusti 2014 14:03

känner du av foglossningen än ?

Louise Bertilsson

29 augusti 2014 15:38

Ja det gör jag, lite. Det är tydligen ganska vanligt att man känner av det länge efter att bebisen är född.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...