Direktlänk till inlägg 13 maj 2009
Tänk att ett tv-program kan framkalla så starka känslor, som om det gällde mig personligen. Det känns som att man ÄR där det händer.
Det jag tänker på är en episod som nyss var i sjukhusserien Greys anatomy på kanal 5. Det var en pappa som låg bredvid sin 6-åriga dotter i sjukhussängen och pratade lugnande och fint med henne tills hon dog. Tänk att man kan ha viljan att själv kunna bestämma när man ska ge upp, för det var precis vad tjejen gjorde. Hon kände sig trygg i sin pappas armar och valde att somna in.
Jättefint, men ändå oerhört sorligt!!!
Det väcker många minnen...
Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...
Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...
För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|