Nu har vi precis kommit hem från Ludvika. Vi har varit å kollat på cirkus. Det var Ludvika minicirkus som firar 25-årsjubileum i år och då har de satt ihop en fantastik föreställning.

När min kompis Junia och hennes sambo kom ut på scenen i sina fina vita kläder så blev jag helt tårögd av stolthet och lycka för deras skull.

Jag visste inte riktigt vart jag skulle kolla för jag ville ju inte börja gråta där mitt bland allt folk.

Deras cykelnummer var fantastiskt! Men jag måste erkänna att jag var lite nervös när Jens cyklade på en HÖG enhjuling och Junia skulle klättra upp och STÅ på hans axlar. Högt värre!

Men allt gick bra, tack och lov!

Bra jobbat!!

Nyss när jag kollade i spegeln fick jag se nåt svart otäckt kryp som kröp på min axel. Jag tog bort det och la det i handen och fick se att det var en fästing. Hmm, måste ha fått den av hundarna när vi var hos Anders föräldrar och åt mat tidigare på kvällen. Tur att den inte satt fast, för då hade jag nog fått mer eller mindre panik och ropat på hjälp.

Det finns så mycket som jag skulle vilja göra nu, men dagarna räcker inte till. Hmm, önskar att jag kunde få tiden att gå liiite saktare för en stund och inte rusa iväg som den hittills har gjort.