Igår kväll var jag och Ida själva. Konstigt. Pappan i huset var nämligen på kurs i Borlänge. Jobbkurs. Så mamman och dottern i huset fick klara sig själva, det gick förstås bra, men det är ändå konstigt och tomt när man är van att vara två.

Eller njaee, själv var jag ju egentligen inte, men sällskapet jag hade var ju världens sötaste, och hon sov ju för natten ganska tidigt så jag var i princip själv ändå. Innan Ida nattades så busade vi, skrattade högt och myste i soffan! Det finns väl inget härligare än ett högljutt bebisskratt/barnskratt!! Underbart! 

Sen fick hon gymma av sig lite energi innan det var dags att "pujje på". Ett kvällsbesök på restaurangen och sen var det en trött tjej som lades ner i spjälis. Men innan hon kunde slappna av och komma till ro och somna så måste man ju grejsa lite... som vanligt...

När Ida hade somnat passade jag på att ha lite egentid (förstås). Jag läste och levde mig in i bokens spännande värld. Deckarvärlden. Och så la jag mig ännu tidigare än vanligt, bäst att passa på när man ändå inte har nån att prata med. Men det är svårt att slappna av riktigt när man är ensam tycker jag. Det är lite läskigt att vara själv när det är mörkt. Är faktiskt lite mörkrädd. Mörkrädd i sitt eget hus... Kanske läser för mycket deckare?!?

Även fast det är tomt att vara själv så är det ändå skönt. Men bara ibland (och helst på dagarna när det är ljust). Jag är så glad och lycklig över att jag har Anders att dela vardagen med, nån att vara ett vi med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...