Mammas älsklingsprinsessa blir 5 månader idag. Redan. Det känns inte längesen som vi fick världens finaste lilla flicka, våran dotter. Det känns inte längesen sen vi hem från BB. Men det har gått 5 månader. Det känns som igår för man kommer ihåg det så väl. Men en sak man glömmer fort är hur liten Ida var när vi kom hem. Hon vägde inte ens 3 kg när vi kom hem. SÅ liten. SÅ fin. SÅ våran!!

Fotografier gör oss påminda om det vi trodde att vi hade glömt. Det är helt sjukt att man har glömt det som var för 5 månader sedan, för egentligen är det inte lång tid alls.... men det är jättesvårt att komma ihåg hur liten hon faktiskt var. Att hon har växt mer än dubbelt så mycket i vikt som hon vägde när hon föddes, det är svårt att förstå. Men som sagt; tur att det finns fotografier, för det finns det gott om med det givna motivet: Ida =)

En annan sak jag har glömt är hur det var att ha Ida i magen. Det var en underbar känsla (oftast), men jag har nästan glömt hur det var. Man VET ju hur det var, man kommer aldrig glömma, men man har ändå glömt. Det blev invecklat det där, det är svårt att förklara, men det är så det känns. Man har glömt, men samtidigt så kommer man alltid minnas.

Helt plötsligt var det morgon. 3 grader varmt ute. Lördag. Dagen D.

Det har verkligen varit en kanonnatt i natt! Ida har sovit mellan 20.15 och 06.30 med endast en nappisättning :) Annars brukar vi ju ha en nattlig timme när hon äter, jollrar å försöker somna om, men inte i natt, Tack älskling! ♥

Nu äter Ida sitt aningens försenade nattmål i sängen.

Mamman i huset ska strax studsa in i duschen å göra sig klar.

Jahapp, här sitter jag med den lilla datorn i köket. Den stora datorns tangentbord verkar ha gett upp helt nu. Tangenterna längst till vänster funkar inte överhuvudtaget och till höger på bokstavstangenterna hoppar det in många fler bokstäver än den man trycker på... Så jag fick ta den lilla datorn istället. Men det är ett problem, jag kan inte greja med fotoboken här, det är mycket svårare med bärbar dator och jag vill inte riskera att göra fel så jag får göra om sen. Det tar nog lång tid ändå.

Så nu när jag har möjlighet (Ida sover ute) så går det iallafall inte. Och inte funkar Tradera heller av nån konstig anledning... Men tvättmaskinen jobbar för fullt, andra gången idag. Skönt att jobba undan lite inför helgen.

Måste bara viosa vad vårt tangentbiord är klnäppt,. Det sätter ion extra bioklstäver när man slkriver så det ser jätteklionstigt ut!! Usch! Hioppas Anders lkan klaga när han kliommer hem,. annars måste vi köpa ett nytt verklar det siom,. För så här klan man ju inte ha det,.,.., IObkland går det ointe aklkls att kläsa vad jag har sklrivit,.,. Bklä!! Det är iongen idé att jag fiortsätter ens.,,.,.

Igår var det vår dag, men idag är det min dag. Bara min dag.

Första grattiset kom från Anders kl. 2 i natt, hehe. Och Ida jollrade nånting som jag tolkade som ett "grattis mamma" vid samma tidpunkt =)

2 firar-dagar på rad alltså. Men ingen tårta för det, det tar vi i helgen. Ikväll blir det smörgåstårta på hönökaka med tonfiskröra i mellan. Mums!

Nu ska jag strax slänga i en tvättmaskin. Ha en bra dag, det tänker jag ha! =)

När Anders kom hem från jobbet hade han med sig en present till mig. En superfin klarröd ros. Till mig. Till hans fru på 10-årsdagen. Det är inte jätteofta han är romantisk, men när det väl händer så överraskar han och det uppskattas enormt =)

Det har varit lite bloggtorka ett par dagar, så blir det ibland. Varje ledig stund håller jag nämligen på å knåpar ihop en fotobok över graviditeten och Idas första tid fram till dopet. Det tar tid, men det är kul. Och det blir bra! =)

Idag bara MÅSTE jag skriva ett inlägg. Det är nämligen ingen vanlig dag idag. Det är den 12:e oktober. Dagen för 10 år sedan som vi började räkna som våran årsdag.

10 år sedan det blev vi. Vi. Ett fint och betydelsefullt ord. Vi. Det betyder mycket för mig att vara en del i ett Vi.

I 10 år har det alltså varit vi. Och det har hänt mycket under årens lopp - vi har skaffat oss en varsin bra utbildning, vi flyttade till lägenhet och blev sambos, vi fick varsitt fast jobb, vi köpte hus och har totalrenoverat det under ca 3,5 år, vi har förlovat oss, vi har gift oss. Men det allra största, finaste och bästa vi har gjort är förstås att skaffa barn! Ida. Våran fina flicka som betyder allt för oss.

Grävde lite i fotomapparna på datorn och försökte hitta bilder från när vi träffades. Hittade dessa två som är från vår första alla hjärtans dag (14:e februari 2002):

Älskar dig Anders! Nu och för alltid!