Nu börjar Ida bli sig själv igen efter feberbiverkningen och hängigheten av sprutorna i torsdags. Det är jobbigt att se det bästa som finns vara hängig och ha feber. Det går ju liksom inte att göra nåt åt, mer än att vänta ut. Och det har vi gjort nu. Den här natten var jättebra, hon har sovit jättebra och tog till och med lite sovmorgon. Klockan 07.15 slog hon upp sina blå och var pigg. Mamman var också pigg efter att ha fått sova bra - ett nattmål och bara några nappisättningar. Pappan i huset var också pigg, men det var inte så konstigt för i natt sov han nästan 10 timmar!! Han hade inte rört en fena när jag kom tillbaka efter nattblöjbytet. Han sov som en stock.

Att gå upp mellan 06.30 och 07.00 varje dag är helt okej. Det är faktiskt ganska skönt, för man hinner med en massa på förmiddagen! Men det gäller ju att man lägger sig i tid på kvällarna, men det är vi duktiga på. Klockan 21 ungefär kryper vi ner i sängen, läser kanske en liten stund, men sen är det natti. Man vet ju aldrig vad natten har att erbjuda...

Ida ligger här bredvid och jollrar och är glad. Hon har kommit på ett nytt ljud, hon håller in underläppen och så låter hon... mamamamammammam.. en gång fick hon faktiskt till det så att hon sa mam-ma =) Och ibland låter hon som med lite fantasi går att få till papapapap... Anders hör det han vill höra =) Men det aktuella nu är att låta mamamamamamamamamam. Det är jättekul att lyssna på! Hon ser så nöjd ut över sin bedrift.

Nöjd och glad, det är min flicka det!! =)