30:e april idag. Valborgsmässoafton. Dagen för 2 år sedan då Anders friade. En dag jag aldrig kommer glömma. Mycket förväntningar som det innebar att så småningom planera ett bröllop, vårt bröllop.

Det var riktigt häftigt att Anders gick ner på knä och friade till mig. Han brukar inte vara särskilt romantisk i vanliga fall, men då slog han på stort och var riktigt romantisk med ett hederligt gå-ner-på-knä-frieri. Det var riktigt häftigt! Och jag blev förstås riktigt glad, för jag hade aldrig trott att det skulle hända faktiskt. Vi hade pratat om att förlova oss, men jag trodde ju, i ärlighetens namn, att det var jag som skulle få fria om det skulle bli nåt. Men det behövde jag inte och det är jätteglad för! Jag är kanske lite gammaldags av mig, men jag tycker att det är såå himla fint gjort att fria på knä. Och det gjorde min Anders för exakt 2 år sedan.

Tänk att det har gått 2 år sedan jag fick min första ring på mitt finger. En symbol för att det är vi. Jag och Anders. Vi <3

Vi har fått mycket gjort idag. Anders har grejat med frigge, så nu är det inte mycket som återstår av underarbetet (det tråkiga arbetet).

Medans Anders var ute och grejade lagade jag mat och bakade bröd. Jag bakade även russinkakor till mitt kakmonster. Det var perfekt väder att vara inne och greja, jag var riktigt effektiv och hade många järn i elden medans ugnen var varm.

Efter lunch tog jag och Ida en promenad. Skönt även fast det var lite kyligt om man jämför med gårdagen. Hoppas på bättre väder imorn igen, vilket det sägs ska bli.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...