Innan vi fick Ida var jag hur trött som helst, både på kvällarna och mornarna. Jag hade jättekämpigt med att kliva upp ur sängen och pallra mig iväg till jobbet. Och det var inte alls ovanligt att jag somnade i soffan på kvällen. Jag var supertrött, jämt kändes det som. Trött när jag kom hem från jobbet, orkade inte göra nånting annat än det absolut nödvändigaste.

När Ida kom till världen var jag förstås också trött. Jättetrött. Men det hade sina naturliga orsaker (dåligt blodvärde, ammade och var vaken en del med Ida på nätterna). Sen när Ida börjat sova bra har jag blivit pigg. Jag känner mig pigg jämt. Det är skönt, men samtidigt en konstig känsla. Jag kan inte minnas sistt jag somnade vid tv:n. Jag har svårt att somna på kvällarna, vilket inte alls var nåt problem förut. Jag kan vakna efter bara några timmars sömn och vara pigg, men jag ligger förstås kvar i sängen ändå och försöker somna om.

Den här veckan när jag skulle till jobbet var det inte alls nå problem att gå upp. Ovant, men skönt att känna så.

Jag hoppas att det håller i sig. Att jag får behålla min pigga sida även när vi kliver in i den mörka hösten och vintern. Att jag inte behöver kämpa för att komma ur sängen för det är riktigt jobbigt. Jag hoppas att jag förblir pigg efter jobbet så jag orkar greja när jag kommer hem.

I morse var jag pigg. Så strax före 8 gick jag ut på en joggingtur. "Förr i tiden" skulle jag inte ens ha tänkt tanken, men nu är det ganska naturligt och det känns bra. Jag orkar. Och jag känner mig pigg. Jag är full av energi. Livet är härligt! =)