Vad får en att bli så glad och tårögd om inte en nyfödd liten bebis. Vi var och handlade, och när jag kommer hem och loggar in på Facebook möts jag av en bild på en supersöt liten bebis och över står texten: "säg hej till våran lilla kille".

Det går inte att bli nåt annat än tårögd av lycka för de nyblivna föräldrarnas skull. Hälsar lilla bebisen välkommen till världen, och riktar ett stort grattis till hans mamma och pappa! 

Nånting som jag däremot inte är glad för är att jag blivit förkyld. Inte jättemycket, men tillräckligt för att det ska märkas och vara jobbigt. Anders känner också av det lite grann, men än så länge märker vi inget på Ida. Peppar peppar. 

Idag har det bott en argbigga i våran dotter. Hon har inte alls varit sig själv, utan en gnällig, slående och jobbig tjej med kort tålamod som kastat allt som kommit i hennes väg. Fruktansvärt kort tålamod då hon blivit arg för minsta lilla motgång som hon annars inte skulle bry sig om. Arg är bara förnamnet förresten, fruktansvärt arg är nog mer sanningen.

Och det tär på ens tålamod när man ska försöka prata lugnt och förklara och hjälpa nån som är så arg och ledsen. 

Jag nattade henne idag och förberedde mig på en tvär tjej där också, men nej. Hon åt supermycket välling och sen somnade hon snabbare än kvickt. Vettetusan om hon ens hann lägga ner huvudet på kudden innan hon sov. 

Argbiggans beteende berodde helt enkelt på att hon var väldigt hungrig OCH trött. Och det vet ju vem som helst att den kombinationen är inte att leka med. 

Hoppas på en bra natt så hon får sova ut, det verkar hon behöva våran älskade lilla tjej <3

Har hunnit med 2 besök idag, först frissan och sen BM. 

Däremellan slank jag in på Apoteket och Karusellen.  

BM konstaterade att både jag och bebis mår bra =) Men hon kunde inte säga helt hundra om huvudet fortfarande ligger neråt eller om busungen har lagt sig med rumpan ner. Det ska kollas upp mer noggrant nästa gång så får vi se. Håller förstås alla tummar jag har för att bebisen ligger med huvudet neråt nästa gång! 

Det känns fel, så fel. Jag är numera naken, och kommer så förbli åtminstone tills bebisen är född. Känns jättekonstigt, men nödvändigt. Känner att det börjar bli lite lite svårt att få av dem, och jag vill absolut inte riskera att de måste klippas ifall det skulle bli akut operation eller så när bebis ska ut. Man vet ju aldrig... Så nu åkte ringarna av i förebyggande syfte. 

Och ja, jag känner mig naken utan mina trogna följeslagare på fingret. Det känns verkligen som att det är något som fattas. Längtar tills jag får känna mig hel igen. Men än dröjer det många veckor tills dess... 

Hyllar min gravid-app jag har i mobilen. Jag behöver inte tänka på nånting, behöver inte komma ihåg en enda siffra om jag inte vill, för där står allt. Allt. 

80% har alltså nu passerat. Bara 20% kvar tills vi får träffa våran andra skatt. Längtar!! Men först ska jag ta vara på HP:n och vila upp mig inför det som komma skall. 

Fint sagt av våran 2-åring:

Ida: ja sitter här å väntar på pappa.
Jag: längtar du efter pappa?
Ida: dä måtte man gö.

Sötnos.