Loja har ordet!

Alla inlägg under januari 2014

Av Louise Bertilsson - 13 januari 2014 10:02

Snubblade på Facebook och hamnade på en blogg där jag fick se en väldigt tänkvärd text som är sedd utifrån ett litet barns ögon. Läs och begrunna. Det är egentligen en ganska hemsk text, men det väckte mycket tankar, iallafall hos mig. Den fick mig att fundera på varför man egentligen har så bråttom med att få barnen att somna/sova ensamma. Det borde väl vara viktigare att barnen är trygga!? För just trygghet pratas det ju om i alla andra sammanhang.


Jag tycker att det som står stämmer väldigt bra, både på Ida och Måns som behöver närhet och trygghet när de ska sova, och den här texten är anledningen till att jag kommer låta det vara så tills barnen själva är redo för förändring: 


FEMMINUTERSMETODEN

 Det är kväll -
jag känner det.
Allt är som det ska.
 
Mjuka händer
håller mig
ljummet vatten
omsluter mig.
Pappas leende
däruppe.
Allt är som det ska.
 
Jag torkas, kläs på.
Mamma håller mig ömt,
Lägger mig vid sitt bröst,
Mina läppar möter
hennes mjuka hud
varm söt mjölk
fyller min mun, min mage.
Allt är som det ska.
 
Ammandet gör mig dåsig
jag glider in i sömn
 
Då händer något.
Ett salt finger i min mungipa
Skiljer mig från bröstet
Jag gapar över luft
Lyfts och sänks ner
På platt, dött tyg.
 
Jag är ren.
Jag är mätt.
Jag är klarvaken.
Jag är ensam.
 
Allt är tyst.
Allt är mörkt
Allt är fel, fel, fel.
 
Så jag ropar på dem:
Jag är i fara!
Rädda mig!
 
Inget händer.
Som spöken kretsar
oron runt mig.
Slukar mig hel.
 
Allt jag kan göra
Är att om och om igen
ropa
så högt jag kan:
JAG ÄR I LIVSFARA!
RÄDDA MIG!
JAG DÖR!
Om och om igen
för att inte dö.
 
Korta stunder hör jag mammas röst
Långt långt borta,
Diffust genom mina egna rop.
Räddning på väg.
Jag ropar på henne.
Rösten tystnar.
En dörr slås igen.
 
Jag ropar och ropar
i förtvivlan
och dödsskugga.
Ropen bor i mina gener
har räddat mina
förfäder och förmödrar
De tysta fick aldrig egna barn.
 
Skräcken regerar.
Halsen, magen, huvudet, allt värker.
Ibland hör jag mamma
långt där borta
sen försvinner hon igen.
 
Till slut övermannas jag
av skräcken
Överlämnar mig åt ödet
Bereder mig på döden
 
Ja, jag ska dö.
Jag vet det nu.
Det är natt,
en farlig tid.
Ingen kommer.
 
Mamma och pappa är redan döda.
Jag är övergiven
Prisgiven
Orörlig i fiendeland.
 
Min enda, smala chans:
Att vara tyst
Låtsas redan vara död
 
 
Efter evigheters evighet:
Det är morgon.
Jag lyfts upp
av mamma
läggs till hennes bröst.
Jag överlevde.
 
Sen är allt som det ska.
 
Till nästa kväll...

 
© Marit Olanders 2013


Av Louise Bertilsson - 13 januari 2014 09:55

Från att ha varit 7 plusgrader, barmark och regn så slog vintern till rejält. 

Just nu är det -13 grader ute och snön ligger gnistrande vit på marken - precis som det ska vara med andra ord. Det hade dock varit trevligt om det hade varit så här på julafton, men nu får vi vara glada att snön och vintern kom över huvudtaget. Det såg mörkt ut på den fronten ett tag där... men nu så har snön lyst upp ute i vintermörkret =)

Så nu kan vi verkligen säga; välkommen vinter! Du är efterlängtad. Det lyser i ögonen på Ida när hon får åka pulka. Och för att inte tala om att skotta snö som ÄR så kul! Igår eftermiddag var hon med pappa ut och skottade snö så det var inte poppis när det var dags att gå in och äta mat. 


Just nu är Ida på dagis och dansar ut julen tillsammans med kompisarna. Måns sover. Och jag grejar lite med kläder och tvätt. Slinker in ett litet inlägg så här mellan tvätthögarna =)

Av Louise Bertilsson - 12 januari 2014 19:16

Den här helgen har det hänt mycket. Vi har hunnit med mycket. Väldigt mycket. Så det vore perfekt med en extradag så att man kunde vara hemma och ta det lugnt bara. Bara vara och mysa och leka. Men nej, det får bli nästa helg då. 


Tusen tack Anna och Samuel för en mycket trevlig lördag!! Ida var helt slut på kvällen efter en dag med bland annat pulkaåkning, massa bus, god mat/fika, shopping och trevligt sällskap. Måns var också helt slut, han hade fått mycket nya intryck att bearbeta. Svårt att slappna av när han är borta eller att det är för mycket runt omkring honom, men på hemvägen i bilen sov han gott. 


Idag efter badet sa Ida när hon stod naken och torkade sig med handduken: 

- "Jag har Måns-mjölk i tuttarna"

Jag svarade "Jaha?"

Ida: "Ja, nu rinner det Måns-mjölk". 

Pappa sätter på henne pujje-tröjan och då säger hon: 

-"Nu har jag satt på mig bh:n". 


Lilla gumman snappar upp allt man säger, jag hörde nämligen mig själv där i miniformat. Och ordet Måns-mjölk är förstås namnet på Måns mat. Ida kallar det för det och jag tycker att det låter väldigt gulligt =) 

Av Louise Bertilsson - 12 januari 2014 14:30

Vi var in på Hemmakväll i fredags när vi var till Ludvika för att handla. Vi ville checka vilka godissorter de hade i lösvikt - ännu en grej i min planering. Och vad fick jag se där, jo, inte mindre än dessa i lösvikt: 


 


Jag blev glad och jag kom på mig själv med att le. Det blev en nostalgitripp för min del, för när jag var liten och jag och pappa var in på Statoil köpte vi alltid såna här kolor. Exakt såna här kolor köpte vi. 1 kr styck kostade de. 


Nu när jag såg dem var jag bara tvungen att köpa med mig ett par hem bara för att liksom, som en kul grej =)


Kommer du ihåg pappa? =)

Av Louise Bertilsson - 10 januari 2014 22:54

Man ser en bild på en kvaddad och krockad bil på facebook. En bil där fronten är helt ihopknöcklad. Man reagerar förstås och tycker att det var skönt att allt gick bra, för det kunde man läsa att det hade gjort. Sen läser man kommentarerna och inser att man faktiskt kände personerna som satt i en av bilarna. Och då blir man nästan lite tårögd och superglad att allt gick bra! Vilken lättnad i eländet att ni klarade er utan skador! Hemska tanke annars!!


Jag var tvungen att läsa bildkommentarerna flera gånger för att förstå vad som stod. Men jag kan ändå inte greppa vad som hänt, det är overkligt. Men jag är SÅ lättad att ni klarade er oskadda!!


Ta hand om er nu! 


<3 <3 <3 


http://www.dt.se/nyheter/borlange/1.6694328-en-fastklamd-efter-olycka



Av Louise Bertilsson - 9 januari 2014 22:42

Idag gjorde Ida dagiscomeback efter ett långt och härligt jullov. 


Lämningen gick över förväntan =) Hon sa till ena personalen: "Jag var lite ledsen, men sen gick det över". Och så är det ju, det går över fort, och det är ju det jag vet. Det är skönt att veta att det går över fort! 


Det var en glad tjej som jag och Måns hämtade efter en dag på dagis. 


 


Ida inspekterade marken på väg till bilen för att åka hem från dagis. Det är nåt fel på den här bilden, marken borde inte synas vid den här tiden på året. Det borde vara alldeles vitt och fint, men så är det tyvärr inte =( Markinspektionen slutade med att hon hittade några långa pinnar som hon frågade om hon fick ta med hem.... 


Av Louise Bertilsson - 9 januari 2014 15:45

Nu ska här planeras, lite smått och gott, lite detaljer. Och så kommer prästen hem till oss om en liten stund så ska vi gå igenom allt inför dopcermonin i kyrkan. 


 


Mycket på att-göra-listan inför dopet är klart, men än återstår det lite grejer som måste kollas, fixas och köpas. 



Av Louise Bertilsson - 8 januari 2014 20:57

Kom hem med bilen när det var väldigt mörkt ute, och jag svänger försiktigt in på våran gata där det brukar vara mycket barn ute och leka. Och mycket riktigt. En hel del barn var ute och lekte tillsammans, och jag måste ge en eloge till föräldrarna till de barnen som hade reflexväst på sig! Era barn syntes superbra, 1000 gånger bättre än de barnen utan reflexväst. 


Jag får faktiskt lov att säga att jag brukar vara duktig på att sätta på Ida reflexväst när hon är ute och leker i skymning eller mörker. Det är svårt att förstå vikten av det förrän man ser det så tydligt som när man kommer i bil. Idag fick jag alltså en påminnelse om vikten av att ha reflex på sig, och en reflexväst är lekvänlig och bra och lätt att sätta på. Så det borde vara en självklarhet att alla barn hade det när man skickar ut dem för lek i mörker. Men tydligen inte... Man borde vilja skydda det viktigaste och bästa man har. Jag kommer iallafall vara ÄNNU mer noga med det i fortsättningen, för det GÖR skillnad. STOR skillnad. Det kan vara en reflexväst som är skillnaden på liv och död tragiskt nog. Den kalla faktan. Så skaffa reflexväst! Det är ingen garanti, men det höjer förutsättningarna fruktansvärt mycket!! 


Nu ska jag se på sista avsnittet av miniserien om Maria Wern. Var bara tvungen att hylla föräldrarna som har förstånd att ta på sina barn reflexväst =)

Presentation


Mitt liv, mitt ord!

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Länkar

Arkiv

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Gästbok

Kategorier

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards