Måns ligger på golvet och tuggar på diverse leksaker.

Han tappar en som Ida tar upp. Då säger hon: "men gud vad han har ätit på den här".

Haha!! Jag misstänker att hon upptäckte att den var allt annat än torr.... ;-)

Ida reagerade precis som jag trodde - hon jublade när jag berättade att vi skulle äta våfflor till lunch. Grädden fick jag lov att göra en ny omgång av till mitt lilla gräddmonster =) 

Apropå grädde så måste jag passa på att tipsa om en av mina nya favoriter som känns liiite nyttigare (inbillar jag mig iallafall) än vanligt mellisfika: Blanda ihop vispad grädde, turkisk yoghurt och mosad banan. Det blir supersmarrigt, och väldigt mättande! 

Strax vaknar nog Måns och är hungrig. Då ska han få lite gröt-smakis och sen skölja ner med lite Måns-mjölk =)

Våffeldagen idag. Så kvällsmaten var given. 

Ida älskar våfflor, så hon lär nog bli glad imorn när vi ska äta våffellunch, hon och jag. 

Ida sover sen många timmar tillbaka, och Anders sover också. Nu har Måns ätit klart så nu ska jag och lilla herren också krypa till sängs. 

Våren kom redan för några veckor sen. Men snön och vintern kom tillbaka i ett par dagar. Och nu är våren här igen. Nu hoppas jag att den är här för att stanna.

Vårtecknen har också börjat visa sig - lite tidiga blommor, motorcyklar, tvätt som hänger ute på tork, hundbajs på trottoarerna (som vissa hundfolk verkar tro ska försvinna i snön), takdropp när snön smälter, barn som cyklar etc. 

Jag och Ida såg ett säkert vårtecken idag när vi åkte hem från dagis. Vi såg nämligen sopbilen. Nej, jag menar inte den sopbilen som tömmer våra soptunnor, utan jag menar sopbilen som sopar vägarna från allt grus. Det är ett riktigt vårtecken när gatorna blir grusfria. Härligt!!

Det trista är att det ska blåsa så mycket. Men på eftermiddagen efter mellis var det nästintill vindstilla i träden, så jag Ida och Måns gick för att möta pappa när han slutade jobbet. Vi hann inte så långt, men istället tog vi en liten promenad alla 4. Måns guppades till sömns och Ida tog en pinne som hon fiskade med i varje liten vattenpöl hon kunde hitta längs vägen. När vi kom hem ville hon gärna cykla en stund, sen vankades det vardagslyx-tacos =)

Medans jag bloggar hör jag Måns kikna av skratt, jag tror att han tycker att det är kul att busa med pappa! Det är underbart att lyssna på sin glada bebis skratta och jollra <3

Ida sitter i tvättkorgen och fiskar... 

"Ja, det nappar, det nappar!", halvskriker hon med ett brett leende på läpparna =)

Jag sitter vid datorn och Ida sitter bredvid. Hon har papper och penna och låtsas att hon skriver. Helt plötsligt säger hon: "till världens bästa mamma och pappa", samtidigt som hon skriver låtsasorden. 

Och sen fortsätter hon sitt skrivande: "I   d    a". 

Sötnos!

Det är nåt alldeles speciellt med bebisar. Jag kan liksom sitta och titta på den här söta lilla människan hur länge som helst. Jag får liksom inte nog. Han är ju såå go! 

När jag sitter där och tittar på mitt sovande barn så kan man inte bli annat än rofylld. 

Lilla foten. Lilla söta foten. Tänk att den är helt ny. Alldeles "ogådd", eller vad man säger. Den har inte tagit ett enda steg än, bara provstått lite. Men inte ett steg på jorden har den gått. Än. 

Skulle vilja stoppa tiden lite nu, Måns är inne i en jättehärlig tid med mycket skratt, mys, leenden och nyfikenhet. Jag luktar på honom, pussas och kramas i massor, för rätt som det är är min bebis ingen bebis längre. Jag försöker ta vara på varenda liten bebissekund. Det är ju såå härligt nästan hela tiden. Det finns förstås jobbiga stunder där jag tycker allt annat än det jag nyss skrev, men det positiva överväger mycket. Väldigt mycket. Goare bebis får man leta efter tycker hans subjektiva mamma =)