Måns åt mat och jag lutade ,ig bakåt i soffan och blundade lite. Tänkte försöka slappa lite under tiden. Ida satt så snällt bredvid och tittade på film och ppappan var ute i garaget. 

Måste ha somnat, för nästa gång jag tittade var det knäpptyst överallt. Ida var borta. Måns sov. 

Jag reste mig upp, gick till fönstret och fick syn på detta:

De hade gått ut för att leka. Och bollen hade kommit fram efter vinterns vila. Nu vet jag en som har kul!! Passa dig Zlatan, för nu är Ida på g igen! =)

Ida och pappa gick även på en liten promenad fick jag se när jag fick de här bilderna skickade till min mobil.

Och även den lilla promenaden blir att ta tid när det ska klättras på allt. Och då menar jag ALLT. Hela tiden. Hon hade en pinne som hon skulle fiska med i varje vattenpöl också. Det gäller att inte ha bråttom...Och ha med sig en skopa tålamod. Men hon hade kul. När de kom hem väntade semlor till mellis och då blev Ida superglad! Mammas hemgjorda semlor är supergoda tycker hon =) 

Liten kille, stor "sked" (som egentligen är en liten spade). 

Måns utforskar. 

Spännande gul sak det där!  

Känslan av hopplöshet är när man försöker väcka nån som tydligen ligger i koma. Eller som sover så tungt att inte ens ett jet-plan ovanför sängen skulle kunna skaka liv i personen.

Tur att det löste sig till slut ändå. Men det var tufft. Men det gick.

Men jag kan inte i mitt liv förstå att man kan vara så svårväckt. Kan inte fatta.

Ljusmys!

Det har blivit mycket av den varan sen Måns föddes, dels pga årstiden och dels pga Måns vana att vilja lägga sig sent. 

Det har med andra ord gått åt en hel del blockljus den här säsongen. Tur att jag hade bunkrat lite, men nu börjar det tryta. Tror att jag är inne å sista laddningen blockljus. Sen måste det shoppas mera. Ljus-shopping är alltid kul, men dyrt. Får passa på att köpa lite extra när det är rea nångång. 

Sista laddningen med enhetliga färger går i rosa:

Jag är nöjd med arrangemanget!

Rosa - det är jag det =)

Kul när man hittar rester från julen nu. Kul. Eller inte.

Jag la Måns i gymmet och så satte jag mig på knä bredvid men jag var tvungen att parera direkt. Nåt vasst stack mig i knät. Rakt i knät. Jag kollade vad det var och fick se ett barr från julgranen sitta rakt in i knät. Barret hade letat sig ner i den långhåriga mattan och nu kommit upp till ytan igen. Aj!

Måns mår bättre idag förresten. Febern börjar ge med sig tack och lov.I en vecka har han haft feber. Och jag måste säga att han har stått ut bra trots att han inte känner igen fenomenet. Det var ju första gången med hög feber. Lilla kämpen <3
Nu tampas vi med hostan, men även den börjar bli lite bättre! :-)

En sak förstår jag inte. Det handlar om Tradera. 

Man kan ju ha reservationspris för att inte riskera att det man säljer blir för lite bud på. 

Hittade ett plagg idag med utropspris 1 kr på. Jag bjöd 1 kr. Och då kom det upp en ruta som det stod reservationspris inte uppnått på. Men varför har man då så lågt utrop?? Varför har man 1 kr i utropspris om man ändå inte tänker låta den gå till högstbjudande utan reserverar sig om slutpriset?? 

Förklara det gärna, för det är inte logiskt enligt mig. Man borde ju rimligtvis låta auktionen börja på en högre summa isåfall. Den som söker i sökfältet hittar ju ändå annonsen liksom. Eller tänker jag fel? 

Efter en lång tids sjukdom och sen sportlov direkt inpå så gjorde Ida comeback på dagis idag. 

Så idag har jag haft bebisen helt för mig själv. Vi har gosat och busat i den mån han har orkat. Och så har vi längtat efter storasyster förstås. Och pappan. 

Det är först när de kom hem som man känner sig hel igen <3

Hur Måns mår? Han har fortfarande feber och massa hosta. Precis innan vi åt kvällsmat hade han ätit, sen la jag han i soffan när jag skulle packa ihop restaurangen, och han hostar och vips så ligger massor av hans mat på hans mage och i soffan. Både jag och Anders flög som missiler efter handdukar och började torka. Det är jobbigt med den där nedrans envisa hostan som sitter i länge länge länge. På tok för länge. Han såg iallafall nöjd ut när han hade hostat/spytt klart. Då jollrade han lite igen. Hes i rösten är han också våran lilla kille. 

Hör Alfons Åbergs pappas röst i huvudet: Stick du stygga spöke, för du finns inte! Men jag byter ut ordet spöke mot hosta. Stick du stygga hosta, för du finns inte!! Önskar att det hjälpte... Vill inte se han så hostig mera. Men peppar peppar, nätterna har blivit lite bättre iallafall, och det är riktigt skönt. 

Vi onsdagslyxade idag med tacos till kvällsmat =) 

Måns beskrev läget med en enda liten gest tidigare idag när han var på restaurang åt mat. 

Han pekade helt enkelt finger åt eländet!! Det elaka viruset han har drabbats av förtjänar inget annat än just fingret!! 

Världens sötaste lilla finger i och för sig så det såg inte så illa ut. Men det var en rolig bild och jag blev lite full i skratt när jag såg vad han omedvetet gjorde. 

Vi var till doktorn idag också eftersom doktorn i torsdags sa att om han fortfarande har kvar febern efter 4 dagar så skulle vi komma tillbaka. Och eftersom febern är kvar (och även högre de senaste dagarna) så åkte vi dit. En rutinkontroll igen, men den här gången togs även snabbsänka och halsprov. Båda två var bra. Så än en gång konstaterades att han lider av ett förbannad dumt och envist virus. 

Jag hatar att se honom så där liten och klen. Orkeslös. Det gör ont i hela mig, och jag gråter för jag känner mig så värdelös som inte kan hjälpa honom mer än vad vi gör. Och speciellt illa blir det när han hostar så mycket att han blir helt slut i hela kroppen och till slut spyr. Idag på väg till doktorn så spydde han ner hela babyskyddet + hela sig själv. Så alla kläderna åkte av när vi kom fram. Tur att extrakläder fanns med. Man lär sig av sina misstag ;) Ida gjorde nämligen samma sak när hon var ännu mindre. Men då berodde det inte på att hon var sjuk, utan då var det pga att hon var supermätt och att hon skulle sättas i babyskyddet på en gång efteråt för vi skulle iväg. 

De senaste dagarna, och speciellt i morse när vi inte har sett nån vändning på hans mående så kändes det hopplöst. Det kändes som att han aldrig kommer att bli frisk igen, våran lilla älskade Måns. Men senare på eftermiddagen var det som att trycka på en knapp, för han blev genast piggare och började le och jollra. Han lekte till och med lite med leksakerna som Ida hämtade till honom. Och att äta mat tillsammans alla 3 när Måns var vaken var ett tag sen vi gjorde eftersom Måns hela tiden velat bli buren när han varit vaken (och gärna även när han sovit). Men idag till kvällsmaten satt han i babysittern och jollrade medans vi åt och det var sååå skönt att se. Se en skymt av våran lilla Måns så som vi känner honom. Hans sanna glada jag liksom. 

Hoppet tändes.

Nånstans där under den febriga, hostiga, lilla trötta orkeslösa kroppen finns våran Måns som vi såå gärna vill ha tillbaka. NUU!!! Vi vill ha tillbaka den glada lilla Månsen som vi är den bästa lilla killen som finns. 

Så jag håller med Måns  i hans finger-gest. Försvinn dumma virus!!