Allt har en baksida sägs det, och baksidan av att vara mamma är att tvingas se när ens barn är sjuka. Vetskapen om att man gör allt för det lilla livet ska må bättre, men att det ändå inte går att ta bort det sjuka, är jobbig. Det gör ont i mammahjärtat att inte kunna hjälpa mer än vad man gör. Men man ska ju se det positiva i saker och ting sägs det ju också, och det positiva i att ha en sjuk dotter är att det blir massa mys, dygnet runt.

Du kanske kan gissa att jag inte sov själv i sängen i natt. På det sättet fick vi sova som mest alla tre, och då är det lätt värt det! Tycker faktiskt att det är mysigt, men inte mer ofta än när liten är sjuk. Får ta tillvara allt mys det blir då under sjukperioderna, som jag för övrigt hoppas inte blir oftare än vad det har varit.

Ida har feber. Hög feber. Det började igår vid lunchsovningen. Hon sov oroligt. Sen när jag tog upp henne var hon kokhet. Trodde först att hon var för varmt klädd, men när febern inte gav med sig så var det inte det det berodde på. Febernersättande, vatten att dricka, ett skönt kvällsbad och lugn och ro fick bli gårdagens melodi. Och natten tillbringades som sagt hos mig i sängen, vilket funkade riktigt bra. Tidig sänggång för oss båda eftersom nattens framtid var oviss.

Idag har hon fortfarande hög feber, men den är inte längre uppe i 40 grader som den var igår. Tack och lov!

Så det blir en mycket lugn helg för våran del, de ursprungliga planerna grusades, men det är ju ingenting man kan rå för även fast det är jättetråkigt. Tur att det kommer fler helger.

Nu gör vi allt vi kan för att Ida ska bli frisk. Lillskrotis.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...