Ibland är det tur att man lyckas hejda sig lite innan man avreagerar sig i text. Men jag blir så arg. Besviken. Ledsen. Jag har såå lätt för att börja gråta, men jag lyckades hejda mig där - tills jag kom hem iallafall. Då var jag tvungen att avreagera mig, tårar. Tankarna kom i precis lika stor mängd som känslorna.

Vi var till VC idag med Ida. Det verkade som att hon höll på att bli bättre igår på förmiddagen och mitt på dagen, men sen steg febern till nästan 40 grader igen. Men inget annat fel. Så Ipren fick intas och Ida fick plaska i baljan ett tag, det var skönt tyckte hon. Och den här gången var det inte bara mamman som blev blöt, utan även pappan fick sig några rejäla skvätt =)

Sen i morse ringde Anders till VC och berättade läget. Ida hade då nästan 39 graders morgontemp. De erbjöd oss att komma ner på en gång, så vi åkte.

Efter att Ida blivit "plågad" med diverse undersökningar (stick i fingret, halskoll, öronkoll, kläm på magen, och febertagning) så konstaterades det att sänkan var bra och att vi skulle åka hem och avvakta.

Det känns som att det huggs en kniv i mitt hjärta när Ida skrek och skrek vid de olika undersökningarna. Hon tyckte att det var riktigt riktigt obehagligt, och det förstår jag! Hon var nästintill otröstlig, men så fort hon fick kramas med mamma och pappa igen och så fort vi kom ut från det läskiga undersökningsrummet så blev det bättre.

Jag blir tvär. Jag har inte alls mycket till övers för doktorer och läkare, ingenting alls för att vara helt ärlig. Läkare är ett nödvändigt ont, och om jag får välja så skulle jag aldrig sätta min fot på ett sjukhus/lasarett/vårdcentral. Jag blir nervös bara av vetskapen att jag ska dit, och inte blir det bättre av att det är mitt barn jag ska dit med.

Jag vet att det finns bra läkare nånstans där ute, men jag har då iallafall oftast oturen att aldrig få se skymten av dem. Riktiga barnläkare eller specialister av andra slag brukar vara bättre än de vanliga distriktsläkarna man oftast har oturen att träffa när man söker vård i vardagen.

Egentligen är det ju bra att det inte var nåt fel på våran lilla skatt, men när man väl pallrat sig till VC så vill man ju gärna ha hjälp. Medicin? Ett uttalande på vad det är för fel? NÅT iallafall. Inte bara ordet "avvakta". Man (och speciellt inte jag) åker ju inte dit för att det är kul liksom. Man vill ju ha hjälp, bra hjälp. Jag vill även få respekt för att man kommer dit och tycker att det är jättejobbigt när ens lilla barn är sjukt. Men nej. Inte idag heller. Det är nog mycket därför jag blir tvär och låter irriterad, för att jag innerst inne är väldigt osäker och känner mig utlämnad i en sjukhusmiljö-situation. Så har det varit så länge jag kan minnas, och jag har svårt att tro att det kommer ändras. Men jag försöker jobba på det och försöker se det som att man är där för att få hjälp, och allra helst nu när Ida finns, men det är svårt.

Jag har då lärt mig en sak iallafall; att inför nästa VC-besök ska febern tas hemma precis innan vi åker. För den där fruktansvärt sega termometern de hade på vårdcentralen var verkligen urkass! Det tog hur lång tid som helst innan den äntligen pep, och under hela tiden var Ida förstås ledsen. Jätteledsen. Våran vi har hemma är snabb som blixten! De på VC borde ju vilja minimera olustkänslan inför sjukhus och vårdcentralen som många barn känner när de är där (och även föräldrar - läs mig) och ha bra och snabb utrustning. Men nej, inte det inte.

Efter lunch hade Ida mycket mindre feber. Men hon är sjukt trött. Det är jobbigt att vara sjuk, det tar på krafterna.

Nu hoppas vi att det fortsätter att gå åt rätt håll med våran lilla sessa.

 

Farmor

26 mars 2012 17:50

Tredagarsfeber??

Louise Bertilsson

26 mars 2012 20:46

Trodde också det först, men nu har hon haft feber i mer än 4 dagar...

 

Sofi

26 mars 2012 19:30

Vad tråkigt, M har också feber, riktig hög. Han är även lite dåligt i magen men inget annat.

Läkare på VC har jag inte heler nån bra erfarenhet av. Fick en polack (jävel) som satt på sig handskar och rynkade på nästan och petade på Maltes mjölkskorv. Det kallas mjölkskrov sa jag lagomt ironiskt, och han fortsatte rynka på näsan...har nog aldrig sett ett barn förut.

Hoppas skrutt Fia blir bra snart kram

Louise Bertilsson

26 mars 2012 20:46

Ja tyvärr så finns det ju massa dåliga läkare, och det är oftast de man träffar när man är sjuk. Tack! Hoppas Malte kryar på sig han också! Kram

 

Therese

26 mars 2012 20:32

Hej! Jag förstår din frustration över VC. Jag har oxå varit förbannade på dom, men även många gånger är det bra. Men det är inte alltid man får medicin, det går ju inte att bota mot tex feber. Har hon bra sänka så är det nog tyvärr bara att vänta, självklart vill man ju att ens barn ska må bra men som sagt finns det inget att ge medicin för så är det nog bara att avvakta. Jag är ju själv mamma o vet att det är superjobbigt när ens älskade barn är sjuka. Hoppas Ida blir pigg snart =) // Therese

http://www.mammatill2storatroll.bloggplatsen.se

Louise Bertilsson

26 mars 2012 20:44

Det är tyvärr inte bara VC här i Smedjebacken jag har svårt för, utan läkare/sjukhus/vc överlag. Har väldigt dålig erfarenhet av det.
Och japp, jag vet att det bara är att vänta ut när sänkan är bra, och det är ju bra egentligen att slippa ta medicin.
Tack!

 

Lisa

26 mars 2012 21:35

Det är ju så, att för att kunna utesluta en rad olika orsaker till feber, så måste dom där besvärliga undersökningarna göras. Alltid, när man kommer till VC med ett febrigt barn, så går dom efter det där "undersökningsschemat". Förstår att det kanske kan kännas upprivande första gången man är med om det, men det är ju ett måste. Annars kan dom ju inte veta om hon behöver medicin eller inte. Och för varje gång man går med ett barn från VC utan ett recept på antibiotika, ska man skatta sig lycklig. För det är inget man vill att barnet ska äta i onödan.

Louise Bertilsson

27 mars 2012 09:33

Jo, jag vet ju det egentligen. Det är svårt att beskriva hur jag känner, mer än att jag tycker att det är fruktansvärt att gå till doktorn, och speciellt med Ida. Usch! Och jag är förstås glad egentligen att allt såg bra ut med min lilla skatt. Det kan nog lätt missuppfattas det jag skrev, men det är svårt att tänka klart när man är upprörd och ledsen.

 

Sandra

26 mars 2012 22:14

Var väl JÄTTEskönt att allt såg bra ut!!! Kan säga att det är pest och pina med antibiotika, Isac spottar och fräser och fräser ut hälften på mamman och pappan varje morgon/kväll - INGEN HÖJDARE. Skulle ha gjort vad som helst för att komma dit och de säger att allt ser bra ut, speciellt efter Elias totalt 7 öroninflammation på 1 år mellan 1½-2½ års ålder och alla problem med hans astman, miljontals besök på akuten natt som dag och nu Isac som fått luftrörsvidgande och nu även fick öroninflam.

Vad nöjd med att det "bara" är feber och hoppas hon snart är frisk och krya igen!

Louise Bertilsson

27 mars 2012 09:30

Ja jag vet att det såklart är jättebra att allt var bra! Det är jättesvårt att förklara hur jag känner inför sjukhus/doktorer etc. Och när jag väl kom dit med mitt barn och de undersökte på alla otäcka sätt de gjorde så hade jag velat ha nåt resultat. Men såklart var det bra att allt var bra! Tycker förstås inget annat jag heller, men igår var jag så upprörd att jag inte tänkte klart.
TACK!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästa helg blir det vintertid, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet och klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan. Nu är hela mikron i sov...

före och efter

Jag har bestämt mig. Jag kommer att lägga upp nån bildbomb ibland, men mer än så blir det nog inte just nu. Känner inte för att skriva, så ni får nöja er med lite bilder. Men en vacker dag kanske jag kommer tillbaka om det är nån som vill läsa mina o...

För att jag måste.. Bara därför. Jag är snart 32 år och jag inser att jag fortfarande har så många obesvarade frågor. Jag har till exempel aldrig fått reda på ifall Sarah kom till hörnet vid 7-eleven eller hur man tar den blå vägen hem... va...